Väntar på svar

väntar med hjärtat i halsgropen på ett tecken från dej att du har förlåtit mej.
kan inte ta ett steg utan mobilen vid min sida. magen gör ont vid tanken på att du kanske inte vill ha något med mej att göra.
är inne på msn så länge ja orkar. bara för att jag hoppas på att du ska logga in.
känns som om jag bli galen av att inte höra något från dej.
hatar de faktum att mina nerver spelar över och jag börjar tänka att du har någon annan. hatar de faktum att jag måste ha bekräftelse.
antar att ja e krävande...men jag är rädd...för tanken att någon gillar mej skrämmer mej mer än något annat, nästan mer än tanken att någon lämnar mej.

så när jag har satt någon på prov så mår jag illa och ångrar mej så fort allt kommer ut. vilket leder till att de verkar som om jag manipulerar.
men jag vet inte hur jag ska vara för allt är nytt...

nåja nu ska ja lägga mej.
ska åka in till stan och vara lite me serran och ryu och försöka stressa ner genom att shoppa lite

kommer sova med mobilen vid min sida.
för man vet aldrig, du kanske hör av dej...eller kanske inte

nervös

är nervös, så nervös som man bara kan bli...
ska nämligen kanske på operation nu på fredag. ska göra titthåls operation på vänster handled, nu tänker ni säker , de e väll inte så farligt? de e ju ingen stor operation.
men de e de att ja e inte rädd för själva operationen, de e det faktum att jag ska bli nersövd för första gången...
turligt nog ska ryu följa me, hade hällre velat att okami var med mej..men aja man tager vad man haver...eller något sånt.

ska bli spännande å se om man drömmer något när man e nersövd, kanske får se min älskling. vem vet kanske reser utanför min kropp bara för att se honom för att hälsa honom att jag älskar honom...
hoppas han e inne på msn dagen innan jag ska sövas ner. vill kunna säga till honom att jag älskar honom en sista gång om de skulle gå så illa så att jag inte vaknar igen.

önskar han var här nu...skulle behöva hans stöd höra hans röst...
saknar honom så..

Kvävande?

tror jag måste ta ett steg tillbaka och släppa taget om allt.
tror nämligen jag har skrämt bort okami...
jag vill för mycke så jag börjar kväva honom...han e vuxen...han klarar sig själv...fan han klarar sej bättre än vad jag gör
allt bara för att jag är rädd att göra fel...rädd att allt ska förstöras...att de inte finns någon återvändo...
måste lära mej att man får göra fel...man blir inte lynchad för de.

men nu kanske jag har gått steget för långt och gjort så okami inte vill ha något med mej att göra...jag hoppas och ber att de inte är så
älskar honom så mycke...jag nästintill dyrkar honom...

*tar ett djup andetag* ok jag ska lugna ner mej, inte vara på honom så mycke med att jag älskar honom. visst man vill höra att någon älskar en...men inte hela tiden...
hoppas jag inte har bränt mina broar, inte än

Minns du mej

Stter här och kan inte sluta gråta. vill inte tro de men jag antar att jag måste...
kommer nog aldrig få starta mitt liv tillsammans med Okami...skulle inte förvåna mej om han har en tjej där borta men han säger inget för, ja vet inte...rädd å såra mej eller så väntar han på att jag ska inse de sj.

kan lika gärna ta livet av mej här och nu. för utan Okami...vill jag inte leva...
han är luften jag andas han är varje fiber i min kropp. har han glömt bort mej...eller fanns jag ens någon gång i hans tankar...

ger han tillbaka för den smärta han fick känna när jag hade honom vid sidan av...jag gjorde mina misstag, de vet jag. det största av dom var att låta dej åka iväg...skulle ha bönat och bett dej om att stanna hemma, stanna kvar här hos mej. vill inte att du ska försvinna...den det är de du gör...sakta men säkert...
dina studier tar upp all din tid...men kan du inte undvara en liten minut eller två till mej...fast...jag kanske inte är värd de...
så nu sitter jag här...väntar på att få ett litet tecken från dej att du ännu älskar mej...

och om du fryser ute mej för att ja bor i samma lägenhet som ryu så ska ja informera dej att ja ser honom bara som en vän, inget mer. visst han var min första, så han har en viktig plats i mitt liv. men den platsen du har är betydligt viktigare. du är min tvillingsjäl, du är mitt allt.
utan dej kan jag inte fungera...

så här e frågan...
älskar du mej än, lika mycke nu som då.
eller är de slut med de söta i vår kärlek så de enda vi har kvar är de bittra.

Orkar inte

Har kommit till en viss punkt där jag känner att ja inte orkar bry mej längre. orkar inte bry mej i att du tycker jag skriker när jag e upprörd.
newflash! när man blir upprörd så höjs rösten de gör även din. sen får du skylla dej sj när du instalerar massa program på min dator som e helt fucked up.

gah! vill bara komma bort, försvinna...kanske lånar pengar av någon och åker till åland eller ännu bättre till australien och aldrig mer kommer tillbaka.
orkar inte me allt skit här.
behöver semester

är jag ivägen?

ja då har man varit i ca 24 timmar utan sömn...ryu ligger på min farsas luftmadrass här i lägenheten i Mariestad. inte för att de e min lägenhet. e jonna å cissis...just nu så går vi alla på tå runt om varandra.
Cissi å Jonna har börjat bråka mer och mer på sistone...kanske är de så att jonnas antidep medecin inte verkar på henne längre..eller jag vet inte...eller så kanske de e jag som är problemet.
men lika bra att jag håller skenet uppe, önskar bara att min älskling kommer hem snart och tar mej härifrån...
men efter att han har läst detta så kanske han inte vill ha något med mig att göra då jag på sätt och vis bor tillsammans med ryu.
men vad ska jag göra...vågar inte lämna honom ensam...inte då han sist hamna i knivslagsmål...visst jag har inte lika starka känslor för honom som jag hade en gång i tiden, men han är fortfarande en väldigt nära vän.

vill bara att min älskling kommer hem...vet inte hur länge jag orkar hålla allt inne...bara sitta här nu och skriva de här lilla gör att jag nästan gråter...
snälla kom hem...behöver dej verkligen just nu