mycke har hänt på kort tid
de blev inget mellan mig och okami, lite sorgligt...men ja tror nog att ja var förälskad i den bilden jag hade av honom innan han åkte till australien. + kändes hela tiden som om jag inte räckte till. då ja inte bodde i australien.
sen hann jag åka till Östersund och träffade Skenya. jätte gullig kille helt underbar och perfekt om de inte vore för tre stora saker;
1. han skulle ha bett mig göra abort om jag skulle råka bli gravid. vilket han sa till mig utan att tveka när jag fråga honom.
2. han stressade på med ett förhållande, ja klev in innanför hans dörr till hans lägenhet och poff så var vi ihop. även fast jag påpeka att ja inte är redo för ett förhållande.
3. han påminner om min farsan så himla mycke. okej han är inte riktigt lika sträng som farsan. men han och farsan har så lika hobbys och jag vet inte...deras sätt att vara påminner om varandra.
men när jag var tvungen att, ja göra slut me Skenya, så kändes det verkligen som om jag gjorde slut med en pojkvän...efteråt så blev jag tom och kall och allt jag ville göra var att ringa honom och be honom ta tillbaka mig...men jag visste och vet att de inte skulle funka. även om han gjorde att jag mådde så otroligt bra så visste jag även att jag skulle alltid vara rädd att göra något som han inte gillar. precis som är rädd att jag ska hamna på dålig kant me farsan...
farsan e fortfarande en av dom få personer som jag inte vill göra besviken. men vad jag än gör så känns de som om jag bara är en enda stor besvikelse.
jag vågar inte be honom om saker för jag skäms och bävar inför hans ord...
och hade jag fortsatt varit ihop med Skenya så vet jag att jag skulle bli spänd och alltid vara på vakt om hur vida de jag gör kommer göra Skenya arg eller inte...
dagen efter så frågade jag Okami (han bor för tillfället hemma hos skenya för att söka jobb)om hur Skenya mådde, då jag inte ville besvära Skenya för jag kände att han kanske ville ha lite distans från mig.
jag blir då tillsagd kyligt av okami att jag ska fråga honom själv.
jag frågar okami sen om han är arg eller så på mig
till svar får jag att han inte var de men att han inte tyckte att jag skulle be honom om information för att lätta mina egna skulder. utan att jag borde ta ansvar och ta de hela med Skenya och ta de som en ansvarsfull vuxen.
jag blev då chockad och sårad då jag tyckte att jag tog de som en ansvarsfull person genom att ge den andra distans.
jag fråga honom då (argt) hur i helvete jag skulle kunna känna mindre skuld i att veta hur han mår.
ja loggar sen ut för jag är så upprörd att jag bara gråter.
jag slänger mig på sängen och får en panikångest attack. får svårt att andas och krampar.
jag skicka iväg i ren desperation meddelanden till dom två personer som ploppar upp i skallen på mig, Gringo och Skenya.
efter ett tag slutar attacken och jag känner mig helt död. död men lugn.
jag loggar tillbaka in på msn för att få läsa det meddelandet som Okami skickat till mig medans jag har varit offline
"det handlar mer om att du vill ta avstånd från det du gort, det DU ställt till med, för du klarar inte ta ansvar för något, du uppför dig som en av dom jävla skitkärringana man gick i klass med på gymnasiet, du kommer aldrig växa upp om du gömmer dig från dina problem ,sen står du och tycker så jävla synd om dig själv när folk blir arga på dig, nej så fan häller, blanda inte in mig någe mer. prata med mig när du skärpt dig"
vilket skicka mig i ännu en panikångest attack. och jag börjar överväga att ta livet av mig. för jag orkar inte med stressen över att oroa mig för hur vida någon e arg på mig eller inte.
Anledningen till att jag inte klarar av att göra personer arga eller besvikna är från den tiden som mitt självförtroende blev ner sågat.
så fort jag försökte göra något på mitt sätt så fick jag höra att jag var en idiot, allmänt dum/korkad, och att dom enda sätt som något skulle hända så var de på hennes sätt inte på mitt.
eller så fick jag stenar kastade på mig, slagen eller blev sparkad.
och farsan gjorde de hela inte mycke bättre. så fort jag gjorde något som gjorde han besviken eller gjorde något som han ansåg fel så skällde han ut mig och skicka mig in på rummet.
efter de så klarar jag inte av blotta tanken av att någon blir arg eller att jag gör någon besviken gör att jag kallsvettas, mår illa, stressar upp mig. för att tillslut på panikångest.
de e som med dom råttor som kopplar ett visst ljud till smärta för att forskare har gett dom en stör varje gång ljudet ha gått av
tillslut blir dom skrämda och stressade pga ljudet även om de inte kommer någon stöt.
men hela den kvällen sluta med att jag halsar de lilla som fanns kvar av den Sake (risvin) vi har hemma, vilket inte är så smart. så i slut ändan så är jag full.
de börjar kännas som om våran vänskap har börjat vandra uppför en brant backe...vi får se om vi kommer ner för den båda två. eller om någon viker av eller helt enkelt bara stannar efter vägen.
