klump

känns som en klump i bröstet...jag låser in mej sj mer och mer...vet inte vad ja ska göra...känns som att jag ska kräkas...känns som att ja håller på att ruttna inifrån...

jag vågar inte ty mej till någon...ja bara ler å skrattar, låser in min själ...vill inte att andra ska oroa sej för mej...vågar inte visa hur ja egentligen känner...vill bara att någon ska rädda mej...ta min hand och leda mej in på rätt spår för jag har irrat bort mej.
demonerna kryper fram bakom varje hörn...ler med sina döda ögon och förgiftar min själ med hat till mina vänner och tvivel och paranoia inför allt dom säger.

jag sjunker sakta men säkert ner i samma mörker som för 7 år sen...min själ e döende, mina vingar högg DU av och nu är de du som släpar mej till mörkret.

hjälp mej

Litar inte på er

jaha...då var man säker på de....jag litar inte på någon...
har haft ett litet små gnabb med hon jag bor med och känner på mig att hon sitter och beklagar sej över att ja snea till bara för att hon lät så jävla pissed...
e nog bättre man inte har nå vänner alls...eller ja...bättre om man inte lever alls...då kan ingen snacka skit om en om man inte finns..

ni alla är de samma...lögnaktiga slismande och planerar på att köra dolken i ryggen på en...
ni säger alla att jag har brister men aldrig att ni har några...

kallar mej för besserwisser bara för att jag säger emot er.
kallar mej alkoholist bara för att jag dricker en öl.
kallar mej elakt bara för att jag går efter mina prinsiper.
kallar mej donderande när jag ber er göra något istället för att sitta å rulla tummarna.
kallar mej prima donna för att jag inte kuvar mej för er.

kanske de är den jag är. kanske lika bra jag blir sån.
kan lika gärna börja me spriten.

ni alla kan fara å flyga! ta era lögner å kör upp dom någon stans. jag behöver inte era falska leenden jag behöver inget av de.
tänker inte stå ut me de igen!

lita på ingen då ingen är värd att lita på