Jag förstår inte...var har min livsenergi tagit vägen?
Det är som om någon sitter och använder mig som ett batteri. Allt känns grått... jag bryr mig knappt om vad jag än gör.
Har undvikit att gå till skolan...har till och med förlorat csn-bidraget...men jag känner bara att jag inte klarar av att gå till skolan. Skäms så mycket över hur jag har hanterat detta skolår...skäms över hur jag hanterar min depression..
anledningen till att jag är så deprimerad, som jag tror, är för att jag inte känner att jag hör hemma... Har ganska nyligen flyttat från hemmet som jag har vuxit upp i. Hela familjen flytta, från farsan till hunden. Sen så flytta jag in med min pojkvän...och nu ska ja flytta igen... allt är så rörigt...
Hade alltid trott att när jag flytta hemifrån så skulle jag ändå ha en stadig grund som jag alltid kan komma tillbaka till...men nu har jag inte ens de. Annat än det stöd ja får från mina föräldrar och min storebror. Och jo jag får ett härligt stöd...men jag vågar inte riktigt berätta att jag mår så pass dåligt att jag funderar på att skära mig själv ibland, för jag vill inte göra personer som jag bryr mig om oroliga eller ledsna.
Genom att jag är så deprimerad som jag är, så har även min sömn påverkats. Kan knappt somna på nätterna och när jag väl somnar så kan jag vakna hundra gånger eller så sover jag så pass djupt att jag vaknar sent nästa dag. Sen direkt när jag vaknar så sköljer panik och skam över mig och jag kan inte gå ut ur lägenheten.
Känns verkligen konstigt att de första inlägget som ja gör...är så deprimerande..
Men förhoppningsvis kan ja skriva lite gladare inlägg längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar