fredag 30 oktober 2009

arg...varför?

varför? varför gör de mej så upprörd över att du e arg?
kan ja inte låta en människa få gå igenom sina humör svängningar som vilken annan människa?
vill att du ler, vill alltid att du ska le...känns annars som om ja har misslyckats som vän...

jobbiga dag...närmar sej den 4 nov....min å mitt ex års dag...är de fortfarande våran årsdag? om ja skulle säga att ja inte älskar honom så skulle jag ljuga...men ja älskar Okami oxå...
men ja kan se mej ha barn me mitt ex...kan ja de me Okami?....han hatar mej säkert nu när han läser de här...men ja kan inte se något längra än pojkvän med honom...och de ja letar nu är inte en pojkvän utan en att starta en familj me.
varför måste min klocka börja ringa nu?....kan den inte vara tyst i några år till...men de e svårt å tysta en klocka som har ringt sen man var 16-18...

ja antar att ja vill ha de som mina föräldrar har...50+ år gifta, efter att ha gift sej när min morsa var 16-18...vill oxå börja mitt liv...vill bevisa för farsan att ja kan ta vara på mej sj. och få honom att ångra att han sa att ja aldrig skulle bli något innom konst..
ja vill få honom att fatta att ja är inte här för att leva hans liv. de liv han ville ha. okej ja e inte den smartaste. BIG DEAL...ja är inte bland dom dummaste...så sluta få mej å känna mej dum...

känns som om jag halkar efter alla andra. en nära vän till mej har blivit mamma och en annan har planer på att gifta sej...kanske redan har gjort de, har inte hört något från honom...
känns som om alla kommer vända sej om å peka finger åt mej å skratta. för ja har inte ens kommit förbi skoldelen...
känner att ja måste bli stor...och fort...vill inte vara den som aldrig lyckas..vill vara de som folk bli imponerade av...för en gångskull vill ja vara den som får visa hur duktig jag e...

när ska de få bli min tur?...

tisdag 27 oktober 2009

Glömma

Hur kunde detta hända
Varför lät jag de hända
Vill inte att de ska sluta
Vill inte glömma

Rädsla för de som väntas
Rädsla för att aldrig få se
Se ditt leende höra din röst känna din tröst
Vill inte glömma

Om dagen lyser skenet
Om natten..åh min kära vän
Håll tårarna jag ger dig i förtroende
Låt mig aldrig glömma

Du ber mig glömma
Glömma ditt leende
Glömma din röst
Glömma din tröst

Men hur ska ja glömma
Glömma något som min själ har ropat efter
Glömma en själ så ren och öm
Kan inte glömma vill inte glömma ska aldrig glömma

måndag 26 oktober 2009

Bitterljuva vänskap

hej alla glad å mindre glada.

hoppas ni håller er från att få svinflunsan. själv små hoppas ja på att ja ska få den...då kanske man glömmer allt annat för en liten stund...

mår mer eller mindre skit...grät mej till sömns i natt, har inte gjort de på länge nu, allt för att jag och killen som ja gillar...vi kan kalla honom för Okami (varg på japanska)...har kommit mer eller mindre fram till att vi ska ta en paus från varandra. eftersom han ska iväg till australien så kan de inte bli något mellan honom å mej. ja känner sj att ja inte skulle palla ett förhållande på distans mellan sverige och australien i 3 år, kanske längre om han trivs där.

iallafall, han å ja kommer kanske inte prata med varandra på ett tag, bara för att våra känslor för varandra ska få svalna.....få se hur de går...

åh känner mej så trött å seg, känns som om ja inte har sovit alls i natt.
var inte lätt å somna me huvudvärk pga vätskebrist efter att ha gråtit. men ja får skylla mej sj som inte klev upp och tog en tablett.

jag vet själv att ja kan nöja mej med att ha honom bara som en vän...men den tjej som får dela hans liv...henne kommer jag mer eller mindre hata...så om han skaffar sej en tjej så lär ja nog inte klara av å vara i samma rum som henne...inte till en början iallafall.
jag vill han bästa...men varför måste de som ska låssas vara de bästa för både han å mej kännas som ett gift?
men ja kan inte säga att ja önskar att han å ja alldrig lärde känna varandra..för när ja lärde känna honom så var de som om världen blev lite ljusare å mina steg lättare.
och ja känner att så länge ja vet att han är mina vän så kan jag vara lite lyckligare än va ja skulle vara utan honom.

...min underbare Okami..du är fri..ropa din lycka i fullmånens sken..och vet att vi en dag kommer springa där tillsammans...om inte i detta liv så i nästa..

söndag 18 oktober 2009

Hem?

ja då var man i stockholm...och troligen lär man inte komma härifrån...
mina föräldrar vill inte veta av mej...tydligen så kan man inte bli sjuk under en natt...

men va ska ja bry mej? dom har aldrig trott mej om något...tydligen är allt ja säger lögner.

jag åkte hit för att hälsa på mitt ex, och vara hans stöd nu när hans morsa har fått bröstcanser.
igentligen så var de tänkt att ja skulle åka i lördas...me andra ord igår. men ja gick och blev sjuk, och så pass sjuk så ja inte orka sitta 3-4 timmar i ett tåg. jamenar vem vill sitta i ett tåg så pass länge när man har 39 grader i feber?

och ja kan inte få tillbaka pengarna för sj har ett så dumt system att man måste betala extra för att kunna få tillbaka pengarna....
och ja hade inte så mycke pengar så, vilket ledde till att pengarna gick förlorade. vilket ledde till att ja inte får nå pengar för att kunna åka hem....så ja blir kvar här

orkar inte skriva mer...mår för dåligt