sitter här och försöker få ordning på känslorna.
fick reda på för bara några minuter att okami gillar en annan, ja borde vara glad och ja är glad. men ändå gör de så ont...om hans kärlek till mej var som en silverdolk som han stötte in i mitt hjärta, så är de smärtan av hur han drar sakta ut den som jag känner nu.
min aptit har så gott som försvunnit, känner mej nedstämd, antar att de är oron över att ja kanske kommer förlora honom som vän.
samtidigt så borde jag väll vara glad...jag och exet, ryu, har blivit ihop igen. och ja vet att ja älskar honom med hela mitt hjärta. precis som ja älskar okami.
åh...ja vill bara ta en kniv och hugga mej i hjärtat, ja vill inte känna mej så här...känner mej kluven, känner hur jag slits mellan dom två....kan ja inte få ha dom båda?...lär man sej inte att man ska dela med sej i tidigt ålder...
tror aldrig ja har önskat så innerligt å hett att ja aldrig blev född...eller att ja dog i lunginflation när ja var liten...
nu är de lov, och snart åker okami...hoppas han kommer ihåg mej efter tre år...hoppas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar