Krossas eller inte

sitter här och känner mig kall in till märgen. en ensam tår banar sin väg ner för min ena kind. den kommer nog snart få sällskap av fler.

okami har bestämt sig för att skjuta undan känslorna för mig. så det är väl lika bra jag gör det med.
för vad är det för ide att klamra sig fast vid något när man är den enda som klamrar sig fast?
det är lika bra å släppa taget och falla till marken och hoppas man inte skadas allt för allvarligt.
jag hade alltid tröst i att veta att han skulle finnas där, redo att fånga mig...men nu...nu vet jag inte om någon står där och jag är för högt upp för att se. så jag sluter mina ögon och väntar på vad som ska ske.

kommer jag landa med några få skador som kommer göra mig starkare?
eller kommer jag krossas och aldrig bli mig lik