känner mig trött...jag är trött på allt här i Sverige...jag är trött på att känna hur allt rusar förbi utan att jag hinner reagera...jag är trött på att folk beklagar sej över sina liv och klandrar mig när jag berättar att mitt inte är tipp i topp...
saknar Okami just nu mer än någonsin...inte bara för den kärlek han en gång gav mig...men oxå för den vänskap som fick mig att inte känna mig så hopplös.
önskar han var här med mig...saknar han röst...kan knappt komma ihåg hur den är...bara tanken får mig att nästan gråta...
han har nämnt att han ska komma tillbaka till norden under vintern 2012...kommer han se mig på samma sätt som innan han åkte...eller kommer det bara vara spänt och vi inget säger till varandra.
jag är orolig att jag kommer inte våga se honom i ögonen, i rädsla för de ja kommer se...eller kommer jag hålla mig på avstånd och se på när dom andra skrattar och jag avvaktar. ler lite då när han ser och skrattar tillsammans med dom andra
jag undrar om han förstår den smärta som jag känner inombords, den skam som fyller min lilla ynkliga själ..heh just nu är jag glad att han inte är här..hade han vart de så skulle jag börjat gråta för längesen
om jag kunde så skulle jag resa, vara borta i nån månad, bara glömma all stress och försöka hitta mig själv igen...men skulle jag våga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar