klump

känns som en klump i bröstet...jag låser in mej sj mer och mer...vet inte vad ja ska göra...känns som att jag ska kräkas...känns som att ja håller på att ruttna inifrån...

jag vågar inte ty mej till någon...ja bara ler å skrattar, låser in min själ...vill inte att andra ska oroa sej för mej...vågar inte visa hur ja egentligen känner...vill bara att någon ska rädda mej...ta min hand och leda mej in på rätt spår för jag har irrat bort mej.
demonerna kryper fram bakom varje hörn...ler med sina döda ögon och förgiftar min själ med hat till mina vänner och tvivel och paranoia inför allt dom säger.

jag sjunker sakta men säkert ner i samma mörker som för 7 år sen...min själ e döende, mina vingar högg DU av och nu är de du som släpar mej till mörkret.

hjälp mej

Litar inte på er

jaha...då var man säker på de....jag litar inte på någon...
har haft ett litet små gnabb med hon jag bor med och känner på mig att hon sitter och beklagar sej över att ja snea till bara för att hon lät så jävla pissed...
e nog bättre man inte har nå vänner alls...eller ja...bättre om man inte lever alls...då kan ingen snacka skit om en om man inte finns..

ni alla är de samma...lögnaktiga slismande och planerar på att köra dolken i ryggen på en...
ni säger alla att jag har brister men aldrig att ni har några...

kallar mej för besserwisser bara för att jag säger emot er.
kallar mej alkoholist bara för att jag dricker en öl.
kallar mej elakt bara för att jag går efter mina prinsiper.
kallar mej donderande när jag ber er göra något istället för att sitta å rulla tummarna.
kallar mej prima donna för att jag inte kuvar mej för er.

kanske de är den jag är. kanske lika bra jag blir sån.
kan lika gärna börja me spriten.

ni alla kan fara å flyga! ta era lögner å kör upp dom någon stans. jag behöver inte era falska leenden jag behöver inget av de.
tänker inte stå ut me de igen!

lita på ingen då ingen är värd att lita på

patetisk

pateiska jävla idiot...att du tar åt dej över sånt där...knip käft å lär dej så kanske folk slutar klaga...fast de gör dom nog inte...
med tanke på hurdan idiot du e...

skulle de märkas

skulle de märkas om ja bara försvann...hur många skulle sörja och hur många skulle vara glada för att ja försvunnit...
har god lust å testa å se...

Mina tankar

Du duger inte och kommer aldrig göra de, kan du inte inse fakta. jävla idiot att du ens vågar hoppas HAH! skrattretande.
varför tar du inte bara å skär upp handlederna? du gör så mycke större nytta död..

Den elaka kusinen

jah då har man fått leva upp till sin roll som den elaka kusinen igen...ja jag har fått den rollen och titeln av asti, var av att jag antar att hon inte har så mycke övers för en....asti konfronterade mej med att inte skriva till henne och frågar om ja e arg på henne eller något.
när ja sen svarar att ja inte e arg på henne å varför ja skulle vara de så får ja svaret att de e för att jag prata med okami men inte med henne.

jag svara då att ja inte ens visste att hon var online. och att ja inte brukar kolla vilka som e online så himmla ofta och att ja tar förgivet att om folk vill mej något så skriver dom.

jag förstår inte vad de e hon vill att jag ska göra...e hon rädd att ja försöker sno okami från henne. för de kan hon glömma, han e en jätte snäll kille att ha som vän, men thats it..

eller vill hon att jag ska sluta snacka med honom nu efter som han e hennes kille?...

förlåt att ja inte skriver till dej 24/7...men de gör inte du heller...sluta utgå från att ja e arg eller bitter. för tro de eller ej jag är inte sån...blir bara sårad når ni hella tiden påpekar att jag e arg, bitter å donderande. sjklart blir ja sån pga att ni sårar mej med era fördommar...

oh sweet alkohol

ja då sitter man här...på personal strategerna (jobbcoach) och ja känner hur alkoholen ha satt sej i skallen. jag känner mej lugnare. jag tänker inte på honom, inte lika mycke nu.

men ja börjar undra, kommer jag någonsin kunna klara av att vara med någon...NEJ! jag ska inte tänka så. från och med nu tar jag en dag i taget.
få se det är...torsdag. ska hem till mina föräldrar, då jag inte är välkommen i lägenheten av donnan...eller ska ja säga hon är inte välkommen dit.

hon flög i taket efter att jag konfronterade henne med det att hon kan inte hålla på och lämna lampor tända överallt eller sin dator för den delen...vi har inte överflödigt med pengar. eller så tror hon att vi skiter pengar. ibland undrar ja om de kanske är de hon tror. med tanke på att hon frågade om vi skulle äta ute igår och ja sa att ja inte har dom pengarna..hade hon tänkt att ja skulle bjuda henne? visst ja åt lunch med Ryu, men thats it. jag använde mina födelsedags pengar till de. och har nu bara ca 200 kvar. och inte fan tänker ja slösa bort dom..

cissi ligger sjuk i lägenheten. ska försöka ta mej, till synes nykter ner till apoteket och köpa halstabletter och näsdukar.

och okami...*rycker på axlarna* fick reda på varför han e så anti mot mej. aja det är hans val hoppas han blir lycklig me Asti. jag vet att jag inte kan skriva ner mina tankar här i denna blogg, för då tar han det som att jag verkligen menar det. men bara för att man tänker det betyder det inte att man tänker agera ut på dom eller att man menar det.
men jag vet redan att han å asti inte har så höga tankar om mej. och ja bryr mej inte, jag är den jag är. kan dom inte akseptera de så får det vara.
visst jag kan vara bestämd och sträng i bland. men förböveln grow a pair och säg att de inte passar just då och du får se att jag inte biter huvudet av dej.
ja må kanske vara lika hans mor i hans ögon, men för min del så verkar han minst lika oresonlig som sin mor. men som sagt man är som dom man lever med.

tror inte ens att asti har berättat att det var jag som valde ut halsbandet till okami
nej för varför skulle hon, det är ju henne som han älskar.
visst jag är sårad över att de bröt som det gjorde mellan han å mej. men vare sig han vill det eller ej så kommer jag alltid hysa känslor för honom. enda anledningen till att jag knappt pratar med honom är just för att de känns hela tiden som att han är kylig mot mej. att han helt enkelt slutat bry sej. och de har han väll, och de gör ont i hjärtat att tänka på de...så ja skriver inget till honom fören han vill mej något. för på så sätt så vet jag att han vill prata med mej.

nej nu har ja fått ge ord åt mina tankar. nog för att jag vet att mycke av de här e vodkan som talar.
men får det mej att slapna av och inte få panikångest så varför inte?

heh, ja kanske är det som okami alltid sagt att jag är...alkoholist

tungt val

jag har nu gjort mitt val, och jag tänker stå för den
jag är lessen att de skulle behöva bli så här. men det var antingen detta eller att jag sjunker ner och drar dej med mej.
förlåt mej men jag måste vara självisk just nu.
jag pallar inte. känner mej fången, bunden mot min egen vilja.
känns som om jag ska bli galen.
orkade inget mer...förlåt mej...
kommer alltid att älska dej...men just nu var jag tvungen att ta detta val.
för att jag inte ska börja hata dej.
jag vet att du inte kommer förstå...och jag kan inte säga att jag sj gör det...men jag måste för min skull. tänka på ingen annan än mej...
förlåt...

bur

förstår inte vad det är med mej...
känner mig instängd, som om någon har låst in mej i en bur.
jag känner mig som en vildhäst instängd i en hage och trängd i ett hörn för att bli inriden.
som en vingklippt fågel som mins hur det var att flyga högt.
känns som om jag sakta tynar bort. gråten är aldrig långt borta.
jag vill inte känna mej så här...kan det ha varit så att jag har gett bort mej sj, mot min egen vilja?
men kanske, om jag ger det tid..så kanske jag vänjer mej vid buren. och tillslut blir ja tämjd.
men kommer jag vara den jag är då? kommer jag vara lycklig?

mina vingar tynar sakta bort. snart kan jag inte flyga mer..

broken

ja ger upp om allt...orkar inte bry mej längre...ta mej den som vill ha mej. ja skiter i vilket...jag lär mej älska dej i slutändan

Följer du med mig hela vägen?

mycke har hänt på kort tid

de blev inget mellan mig och okami, lite sorgligt...men ja tror nog att ja var förälskad i den bilden jag hade av honom innan han åkte till australien. + kändes hela tiden som om jag inte räckte till. då ja inte bodde i australien.

sen hann jag åka till Östersund och träffade Skenya. jätte gullig kille helt underbar och perfekt om de inte vore för tre stora saker;
1. han skulle ha bett mig göra abort om jag skulle råka bli gravid. vilket han sa till mig utan att tveka när jag fråga honom.
2. han stressade på med ett förhållande, ja klev in innanför hans dörr till hans lägenhet och poff så var vi ihop. även fast jag påpeka att ja inte är redo för ett förhållande.
3. han påminner om min farsan så himla mycke. okej han är inte riktigt lika sträng som farsan. men han och farsan har så lika hobbys och jag vet inte...deras sätt att vara påminner om varandra.

men när jag var tvungen att, ja göra slut me Skenya, så kändes det verkligen som om jag gjorde slut med en pojkvän...efteråt så blev jag tom och kall och allt jag ville göra var att ringa honom och be honom ta tillbaka mig...men jag visste och vet att de inte skulle funka. även om han gjorde att jag mådde så otroligt bra så visste jag även att jag skulle alltid vara rädd att göra något som han inte gillar. precis som är rädd att jag ska hamna på dålig kant me farsan...

farsan e fortfarande en av dom få personer som jag inte vill göra besviken. men vad jag än gör så känns de som om jag bara är en enda stor besvikelse.
jag vågar inte be honom om saker för jag skäms och bävar inför hans ord...

och hade jag fortsatt varit ihop med Skenya så vet jag att jag skulle bli spänd och alltid vara på vakt om hur vida de jag gör kommer göra Skenya arg eller inte...

dagen efter så frågade jag Okami (han bor för tillfället hemma hos skenya för att söka jobb)om hur Skenya mådde, då jag inte ville besvära Skenya för jag kände att han kanske ville ha lite distans från mig.
jag blir då tillsagd kyligt av okami att jag ska fråga honom själv.
jag frågar okami sen om han är arg eller så på mig
till svar får jag att han inte var de men att han inte tyckte att jag skulle be honom om information för att lätta mina egna skulder. utan att jag borde ta ansvar och ta de hela med Skenya och ta de som en ansvarsfull vuxen.
jag blev då chockad och sårad då jag tyckte att jag tog de som en ansvarsfull person genom att ge den andra distans.
jag fråga honom då (argt) hur i helvete jag skulle kunna känna mindre skuld i att veta hur han mår.
ja loggar sen ut för jag är så upprörd att jag bara gråter.
jag slänger mig på sängen och får en panikångest attack. får svårt att andas och krampar.
jag skicka iväg i ren desperation meddelanden till dom två personer som ploppar upp i skallen på mig, Gringo och Skenya.
efter ett tag slutar attacken och jag känner mig helt död. död men lugn.
jag loggar tillbaka in på msn för att få läsa det meddelandet som Okami skickat till mig medans jag har varit offline

"det handlar mer om att du vill ta avstånd från det du gort, det DU ställt till med, för du klarar inte ta ansvar för något, du uppför dig som en av dom jävla skitkärringana man gick i klass med på gymnasiet, du kommer aldrig växa upp om du gömmer dig från dina problem ,sen står du och tycker så jävla synd om dig själv när folk blir arga på dig, nej så fan häller, blanda inte in mig någe mer. prata med mig när du skärpt dig"

vilket skicka mig i ännu en panikångest attack. och jag börjar överväga att ta livet av mig. för jag orkar inte med stressen över att oroa mig för hur vida någon e arg på mig eller inte.

Anledningen till att jag inte klarar av att göra personer arga eller besvikna är från den tiden som mitt självförtroende blev ner sågat.
så fort jag försökte göra något på mitt sätt så fick jag höra att jag var en idiot, allmänt dum/korkad, och att dom enda sätt som något skulle hända så var de på hennes sätt inte på mitt.
eller så fick jag stenar kastade på mig, slagen eller blev sparkad.
och farsan gjorde de hela inte mycke bättre. så fort jag gjorde något som gjorde han besviken eller gjorde något som han ansåg fel så skällde han ut mig och skicka mig in på rummet.

efter de så klarar jag inte av blotta tanken av att någon blir arg eller att jag gör någon besviken gör att jag kallsvettas, mår illa, stressar upp mig. för att tillslut på panikångest.

de e som med dom råttor som kopplar ett visst ljud till smärta för att forskare har gett dom en stör varje gång ljudet ha gått av
tillslut blir dom skrämda och stressade pga ljudet även om de inte kommer någon stöt.

men hela den kvällen sluta med att jag halsar de lilla som fanns kvar av den Sake (risvin) vi har hemma, vilket inte är så smart. så i slut ändan så är jag full.

de börjar kännas som om våran vänskap har börjat vandra uppför en brant backe...vi får se om vi kommer ner för den båda två. eller om någon viker av eller helt enkelt bara stannar efter vägen.

Väntar på svar

väntar med hjärtat i halsgropen på ett tecken från dej att du har förlåtit mej.
kan inte ta ett steg utan mobilen vid min sida. magen gör ont vid tanken på att du kanske inte vill ha något med mej att göra.
är inne på msn så länge ja orkar. bara för att jag hoppas på att du ska logga in.
känns som om jag bli galen av att inte höra något från dej.
hatar de faktum att mina nerver spelar över och jag börjar tänka att du har någon annan. hatar de faktum att jag måste ha bekräftelse.
antar att ja e krävande...men jag är rädd...för tanken att någon gillar mej skrämmer mej mer än något annat, nästan mer än tanken att någon lämnar mej.

så när jag har satt någon på prov så mår jag illa och ångrar mej så fort allt kommer ut. vilket leder till att de verkar som om jag manipulerar.
men jag vet inte hur jag ska vara för allt är nytt...

nåja nu ska ja lägga mej.
ska åka in till stan och vara lite me serran och ryu och försöka stressa ner genom att shoppa lite

kommer sova med mobilen vid min sida.
för man vet aldrig, du kanske hör av dej...eller kanske inte

nervös

är nervös, så nervös som man bara kan bli...
ska nämligen kanske på operation nu på fredag. ska göra titthåls operation på vänster handled, nu tänker ni säker , de e väll inte så farligt? de e ju ingen stor operation.
men de e de att ja e inte rädd för själva operationen, de e det faktum att jag ska bli nersövd för första gången...
turligt nog ska ryu följa me, hade hällre velat att okami var med mej..men aja man tager vad man haver...eller något sånt.

ska bli spännande å se om man drömmer något när man e nersövd, kanske får se min älskling. vem vet kanske reser utanför min kropp bara för att se honom för att hälsa honom att jag älskar honom...
hoppas han e inne på msn dagen innan jag ska sövas ner. vill kunna säga till honom att jag älskar honom en sista gång om de skulle gå så illa så att jag inte vaknar igen.

önskar han var här nu...skulle behöva hans stöd höra hans röst...
saknar honom så..

Kvävande?

tror jag måste ta ett steg tillbaka och släppa taget om allt.
tror nämligen jag har skrämt bort okami...
jag vill för mycke så jag börjar kväva honom...han e vuxen...han klarar sig själv...fan han klarar sej bättre än vad jag gör
allt bara för att jag är rädd att göra fel...rädd att allt ska förstöras...att de inte finns någon återvändo...
måste lära mej att man får göra fel...man blir inte lynchad för de.

men nu kanske jag har gått steget för långt och gjort så okami inte vill ha något med mej att göra...jag hoppas och ber att de inte är så
älskar honom så mycke...jag nästintill dyrkar honom...

*tar ett djup andetag* ok jag ska lugna ner mej, inte vara på honom så mycke med att jag älskar honom. visst man vill höra att någon älskar en...men inte hela tiden...
hoppas jag inte har bränt mina broar, inte än

Minns du mej

Stter här och kan inte sluta gråta. vill inte tro de men jag antar att jag måste...
kommer nog aldrig få starta mitt liv tillsammans med Okami...skulle inte förvåna mej om han har en tjej där borta men han säger inget för, ja vet inte...rädd å såra mej eller så väntar han på att jag ska inse de sj.

kan lika gärna ta livet av mej här och nu. för utan Okami...vill jag inte leva...
han är luften jag andas han är varje fiber i min kropp. har han glömt bort mej...eller fanns jag ens någon gång i hans tankar...

ger han tillbaka för den smärta han fick känna när jag hade honom vid sidan av...jag gjorde mina misstag, de vet jag. det största av dom var att låta dej åka iväg...skulle ha bönat och bett dej om att stanna hemma, stanna kvar här hos mej. vill inte att du ska försvinna...den det är de du gör...sakta men säkert...
dina studier tar upp all din tid...men kan du inte undvara en liten minut eller två till mej...fast...jag kanske inte är värd de...
så nu sitter jag här...väntar på att få ett litet tecken från dej att du ännu älskar mej...

och om du fryser ute mej för att ja bor i samma lägenhet som ryu så ska ja informera dej att ja ser honom bara som en vän, inget mer. visst han var min första, så han har en viktig plats i mitt liv. men den platsen du har är betydligt viktigare. du är min tvillingsjäl, du är mitt allt.
utan dej kan jag inte fungera...

så här e frågan...
älskar du mej än, lika mycke nu som då.
eller är de slut med de söta i vår kärlek så de enda vi har kvar är de bittra.

Orkar inte

Har kommit till en viss punkt där jag känner att ja inte orkar bry mej längre. orkar inte bry mej i att du tycker jag skriker när jag e upprörd.
newflash! när man blir upprörd så höjs rösten de gör även din. sen får du skylla dej sj när du instalerar massa program på min dator som e helt fucked up.

gah! vill bara komma bort, försvinna...kanske lånar pengar av någon och åker till åland eller ännu bättre till australien och aldrig mer kommer tillbaka.
orkar inte me allt skit här.
behöver semester

är jag ivägen?

ja då har man varit i ca 24 timmar utan sömn...ryu ligger på min farsas luftmadrass här i lägenheten i Mariestad. inte för att de e min lägenhet. e jonna å cissis...just nu så går vi alla på tå runt om varandra.
Cissi å Jonna har börjat bråka mer och mer på sistone...kanske är de så att jonnas antidep medecin inte verkar på henne längre..eller jag vet inte...eller så kanske de e jag som är problemet.
men lika bra att jag håller skenet uppe, önskar bara att min älskling kommer hem snart och tar mej härifrån...
men efter att han har läst detta så kanske han inte vill ha något med mig att göra då jag på sätt och vis bor tillsammans med ryu.
men vad ska jag göra...vågar inte lämna honom ensam...inte då han sist hamna i knivslagsmål...visst jag har inte lika starka känslor för honom som jag hade en gång i tiden, men han är fortfarande en väldigt nära vän.

vill bara att min älskling kommer hem...vet inte hur länge jag orkar hålla allt inne...bara sitta här nu och skriva de här lilla gör att jag nästan gråter...
snälla kom hem...behöver dej verkligen just nu