bur

förstår inte vad det är med mej...
känner mig instängd, som om någon har låst in mej i en bur.
jag känner mig som en vildhäst instängd i en hage och trängd i ett hörn för att bli inriden.
som en vingklippt fågel som mins hur det var att flyga högt.
känns som om jag sakta tynar bort. gråten är aldrig långt borta.
jag vill inte känna mej så här...kan det ha varit så att jag har gett bort mej sj, mot min egen vilja?
men kanske, om jag ger det tid..så kanske jag vänjer mej vid buren. och tillslut blir ja tämjd.
men kommer jag vara den jag är då? kommer jag vara lycklig?

mina vingar tynar sakta bort. snart kan jag inte flyga mer..