Om ja kunde så skulle jag..

sitter i "min lilla bunker" nere i källaren hos mina föräldrar.
funderar på allt och inget...känner mej vilsnare än va ja har gjort innan..
har ja gjort rätt val?
kan man ångra sej?
finns de möjlighet?

ja vet att jag har gjort rätt val...men varför gör de så ont? känns som om vid varje dag som går slits ett stycke av mitt hjärta ut, bara för att han försvinner...
de är me ett bitterljuvt leende som ja ser tillbaka på de som vi har varit med om tillsammans.
trodde aldrig att någon skulle ta sej in så djupt i mitt hjärta på så kort tid som han gjorde.

okami...inser du att du lyckades ta dej lika djupt som ryu lyckades på 4 år?...men du klara de på mindre än ett år..
ja är liv rädd för va som händer när du kommer tillbaka, har du någon annan. har ja fortfarande en liten plats i ditt hjärta...eller kommer du sparka ut mej bara för att tanken av mej gör för ont...
kärlek, kärlek är både den ljuvaste sötman som finns, men samtidigt har den en bitter eftersmak.
är detta den bittra eftersmaken ja känner av vårat smakprov av kärlek?

om ja kunde så skulle ja gå i celibat...ja vill inte smaka mer kärlek...inte om den ska vara så bitter efter.
men samtidigt så vet jag att ja inte kan...ryu älskar mej mer än sitt eget liv...och jag själv älskar honom, men samtidigt känns de som om jag sviker er båda när mitt hjärta kan rymma kärlek för två. och de som gör att ja skäms ännu mer av...är att jag inte skämdes en sekund när ja drack ur två bägare...

nåja tillbaka till mitt liv som är i ett virrvarr

så, hur har din da varit?