har du glömt mig

har du glömt mig
du säger att du saknar mig
ja kan inte annat än le
men samtidigt gör det ont

är du verkligen ärlig,
när du säger att du saknar mig
är du säker,
när du säger att du aldrig skall glömma mig

för varje dag som går
känns allt blekare
för varje vecka som går
känns allt vagare

fanns du någonsin
eller var du bara en dröm
var leendet riktigt
eller var det bara månens sken

för var dag som går
undrar jag om du gråter för mig
för var vecka som går
undrar jag om du söker efter mig

gjorde jag rätt
som aldrig lät dig se mina tårar
gjorde jag rätt
som aldrig visa min sorg

gjorde jag rätt
i att släppa din hand
så därför
frågar jag dig nu

har du glömt mig
igår
just nu
för alltid

förhållanden

e trött...ska sova strax.
ååh kan riktigt höra hur sömnen lockar på mej.
just nu känns de som de enda stället ja hör hemma och tryggast...

han mer eller mindre insett att ja har förlorat..och de e lika bra att ja inser att ja får nöja mej me de som e...hur sorgset de än känns.

har även insett att ja å ryu har sjunkt tillbaka lite i dom gamla vanorna...de vi pratar om är inte mycke. våra samtal är inte som dom ja har me okami...dom verkar bara ta slut.
jag frågar va han har gjort under dagen å han svarar bara inget...va e de som saknas?...för när vi är me varandra...så känner ja mer trygg och ja blir glad. men samtidigt så känns de som om vi har tappat något efter vägen...

ja antar att ja är en person som får ut mest i ett förhållande om man har lite rollspel. bara så där så man livar upp tillvaron...
men ryu...han e inte så intresserad av sånt. så när ja inleder rollspel så är han inte så intresserad...om de nu inte handlar om sex...
vilket får mej att känna mej lite som ett sex objekt...

men de kanske är ja som svamlar...eller?

jobbig vecka..

sitter här och försöker hålla mej ifrån att ta pennan som ligger framför mej och köra den armen, eller för den delen en nål.

har spenderat mycket av min tid spelandes dragon age. mest för att hålla dom tankarna borta.
känner mer och mer att något saknas mej

With a smile I great the dawning day
with a smile I great you

Smiling I great the pain
smiling I great the darkness

Though the smile is plain
though the smile is frail

It’s the one thing that I cherries the most
it’s the one thing I’ll not give away

Because the smile is the one thing
that I can give to you, and you’ll give it back

FUCK!!

blev inga valpar...båda döda...ena dog i livmodern...andra var livlös när den kom ut...så ingen kirara för mej....ingen liten bäbis...

mitt liv

sitter här och begrundar lite smått över mitt liv.
ja kan inte säga att ja blir glad eller ledsen över de som har hänt mej. känner mej mer neutral.
funderar lite på om ja vill ha barn än.
och om ja ska vara ärlig...jag vet inte. visst blir ja de, så självklart behåller ja barnet.
men de ja vill ha just nu...de e en kram...och någon som låter mej gråta ut.
känns som om någon har satt en kork i min känslo-utlopps-rör....eller va man nu ska kalla de.
saknar dom stunder när ja var yngre då ja tog å skrek för allt jag var värd. känner hur de bubblar långt nere i magen bara vid tanken på att gå ut å bara släppa ut all spänning. all frustration.
om ja mins rätt så mådde jag bäst när jag hade fått "ryta"
ungefär som ja tror jorden (om den var en person) känner sej när ett åskoväder har dragit förbi.
som när alla delar av en kropp är redo för att ta in ny energi.
saknar den känslan...varför ja inte kan gå ut å ryta?
antar att ja e rädd för vad folk ska tänka

men borde ja de?
ja menar ingen känner mej här...hmm får se om ja gör något åt de här i veckan.

saknar okami...
men har kommit fram till att de e bäst att ja redan nu har ställt in mitt tanke sätt som så att han har någon annan.
hur smärtsamt de än är...men ja vet att de e bäst för oss båda.
men ja vet oxå att om han håller om mej och viskar sweet nothings i mitt öra så vet ja inte....
nej! kan inte tänka så...
han är en vän...min bästa vän...en vän ja älskar mer än mitt eget liv....åh gud...ja e körd...

valpar?

sitter här mitt i natten och väntar på att något ska hända eller inte hända me kira. hennes do day var igår...hoppas valparna kommer snart...annars vet ja inte va som kommer hända...
har funderat lite på namn...men ja tror ja väntar tills ja vet hur många och kön på valparna.

e lite trött...få se om ja orkar hålla mej vaken..om inte så kan ja alltid somna här.

nåja tillbaka till vakandet
baibai

Flicka ni glömde bort

ja då var ja här...åter igen me ett inte allt för glatt inlägg...borde skriva att den här bloggen e till för allt skit i mitt liv...

känns som om ja är på väg tillbaka i min rutin och roll som "flickan vi glömde bort"
bara tanken får mej att börja gråta. ska försöka hålla mej från att gråta tills ja har skrivit klart.

så här e de.
ja bort mitt ute i ödemarken. har inga vänner här och tror inte att chansen finns att ja kommer hitta några.
eftersom ja inte har nå pengar till pengar till mobilen så kan ja inte ringa till mina vänner, eller ens ryu...
enda sättet för mej att prata me mina vänner är via msn...varje dag får ja höra från min farsa massa gliringar om att ja spenderar för mycke tid på nätet. att ja endas går ut från mitt rum för att äta och gå på toa.
och de som gör mest ont är att de e sant...
men va ska man göra när enda sättet för att få kontakt me folk är via datorn i ens rum?

har insett nu den sista tiden att de kanske inte är värt ett dyft..
har till och med blivit utskälld för att inte ha hört av mej av en "vän" ja försökte, jag skickade meddelanden till hennes mobil. och om hon bytte nummer så kan ja inte rå för att ja inte har de.
dessutom om hon var så anjelägen att prata, varför hörde hon inte av sej till mej?

vilket leder mej till varför är de ingen som ringer till mej? är ja bara en störande person som skriver till dom på msn?
vill dom ens ha något me mej å göra?

funderar på att ta ut mitt sim-kort, lämna in mobilen till ryu. efter som de e hans då min gick sönder.
va e de för ide å ha en mobil om ingen ringer till en.

har intalat mej i snart 4 år att, dom e bara upptagna, dom kanske har tappat bort nummret...
men nu inser ja. dom vill inte ha me en å göra...
så ja ska göra som dom vill och sluta ladda mobilen låta den dö och sen får de vara me de.
orkar inte leva i en lögn längre..och orkar inte vänta på samtal som aldrig kommer...

trodde att min roll som "flickan vi glömde bort" slutade sista dan ja fick utstå mobbingen i låg å högstadiet. men tydligen är de den enda rollen ja e bra på att ha...

inte så farligt

ja då har man gjort sin första gynekologundersökning, trodde de skulle vara värre. hade ja veta de här så skulle inte inte ha känt mej som en 5 åring å velat att mamma ska hålla handen under de läskiga.

faast kan inte säga att de var de roligast ja har varit med om. jamenar få plask uppkörd i sej å sen bli petad där inne me en "glasspinne" för att sen bli "skrubbad" me något som liknar lite diskborsten man använder för att kunna komma åt i trånga områden eller en piprensare. de e inte så man blir helt salig.
tror inte underlivet gilla de heller. kändes lite små irriterat när ja åkte hem.

nåja, nu e de gjort ^^

och kira ska valpa snart, enda dåliga e att hon har skadat nacken på något sätt. hon har jätte ont :/
hoppas de löser sej

urk..trött...funderar om ja ska ta en tuppis...aja får se va ja gör
ha de bäst

Rädd

ja har gjort de igen...jag bara lämnade okami, bara så där..
har är säkert arg...eller iriterad...men ja hoppas han kan förstå.

förstå varför ja känner mej så kluven.
för ja vet att innan han kommer tillbaka så kommer han ha hittat någon annan. någon annan att hålla om, trösta och skratta tillsammans med.
och ja vet att ja borde vara glad, och ja är glad..men samtidigt är ja ledsen.

alla ni som har fått höra nyheterna att erat ex har hittat en annan, ni kan säkert förstå hur ja känner mej. speciellt om det ex-ett var en speciell person..
man vet att man borde vara glad för dennes skull..men samtidigt så vill man på någon nivå att personen inte ska hitta någon annan, för så fort dom gör de...så känner man sej så förbrukad och utbytbar...

och ja, varför känner ja så? ja har ju en pojkvän. en som verkligen älskar mej och som vill mej väl.
och ja älskar honom, älskar honom mer än luften ja andas. när ja är med honom så känns de som om alla mina problem smälter bort.

men med okami...med honom känns de som om ja har hittat något som ja har tappat bort för länge sedan.
och när ja tänker efter, så, så bryr ja mej inte så mycket i om de e han ja spenderar hela mitt liv med. så länge han finns med som en del av det.
skulle inte vara förvånad om i våra tidigare liv att vi har varit ett par eller bror å syster eller förälder och barn.

ja borde vara glad. har två personer som bryr sej om mej.

tack..tack okami och ryu för att ni finns.
och ja ber till Lamini att ni alltid ska finnas kvar.

*suckar*

antar att ja har gjort de igen...har gjort okami arg igen...
kanske lika bra att ja inte skriver något alls till någon...verkar som om ja bara göra folk arga...

får en å undra om de ens är värt å logga in mer...jamenar ingen skriver till en om man inte inleder me något samtal.
undra om folk ens skulle märka om man inte logga in på en månad...

vet inte hur många fler bråk å gräl ja klarar av, känns alltid som om en snara läggs runt min hals och ja får alltid god lust å hoppa ner på spåret. de tär på mej, och ja vet inte hur mycke mitt psyke klarar av längre.

kanske man behöver en paus från alla

eller så kanske de inte spelar någon roll, allt kanske e mitt fel...kanske lika bra att man börjar nicka och hålla med

SÖMN!

ja se här e jag...igen
tänkte ja skulle skriva något innan ja lägger mej...så....något ^^'

kom ner koppla upp mej och vem ser ja e inloggad på msn, jo okami. men eftersom ja har satt min status som off så viste han inte att ja logga in
och precis när ja skickar iväg ett meddelande så ser ja hur han loggar ut.
typiskt ^^'

nåja, han har skola att fokuser på och jag....jag har...inget
urk mitt liv är så trist just nu...har igen lust att jobba, har ingen lust att plugga...
men ja vill resa bort...ja vill ha semester...eller igentligen, ja vill ha ett eget liv. ja vill starta eget, men ja har inte pengar för de och enligt psykologen så har ja inte vad som krävs för att starta eget...
känner dock att de kanske inte stämmer helt. men aja

har mått illa den senaste tiden. har inte känt för att äta eller något alls...
blir illamående av tanken av mat
men så fort ja sätter något i munnen så kan ja inte få stop på ätandet...

nä kanske man ska sova nu. e trött
så ha de bra alla