ja då var ja här...åter igen me ett inte allt för glatt inlägg...borde skriva att den här bloggen e till för allt skit i mitt liv...
känns som om ja är på väg tillbaka i min rutin och roll som "flickan vi glömde bort"
bara tanken får mej att börja gråta. ska försöka hålla mej från att gråta tills ja har skrivit klart.
så här e de.
ja bort mitt ute i ödemarken. har inga vänner här och tror inte att chansen finns att ja kommer hitta några.
eftersom ja inte har nå pengar till pengar till mobilen så kan ja inte ringa till mina vänner, eller ens ryu...
enda sättet för mej att prata me mina vänner är via msn...varje dag får ja höra från min farsa massa gliringar om att ja spenderar för mycke tid på nätet. att ja endas går ut från mitt rum för att äta och gå på toa.
och de som gör mest ont är att de e sant...
men va ska man göra när enda sättet för att få kontakt me folk är via datorn i ens rum?
har insett nu den sista tiden att de kanske inte är värt ett dyft..
har till och med blivit utskälld för att inte ha hört av mej av en "vän" ja försökte, jag skickade meddelanden till hennes mobil. och om hon bytte nummer så kan ja inte rå för att ja inte har de.
dessutom om hon var så anjelägen att prata, varför hörde hon inte av sej till mej?
vilket leder mej till varför är de ingen som ringer till mej? är ja bara en störande person som skriver till dom på msn?
vill dom ens ha något me mej å göra?
funderar på att ta ut mitt sim-kort, lämna in mobilen till ryu. efter som de e hans då min gick sönder.
va e de för ide å ha en mobil om ingen ringer till en.
har intalat mej i snart 4 år att, dom e bara upptagna, dom kanske har tappat bort nummret...
men nu inser ja. dom vill inte ha me en å göra...
så ja ska göra som dom vill och sluta ladda mobilen låta den dö och sen får de vara me de.
orkar inte leva i en lögn längre..och orkar inte vänta på samtal som aldrig kommer...
trodde att min roll som "flickan vi glömde bort" slutade sista dan ja fick utstå mobbingen i låg å högstadiet. men tydligen är de den enda rollen ja e bra på att ha...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar