min dörr

...vad ska jag tro...
ska jag tro på hoppet
eller ska jag slå dövörat till

du sa dina känslor fanns kvar
men du sa även att
de inte fans kvar

kanske är detta en lögn
kanske är det jag som hoppas
kanske de är bara svammel

kan inte låta mig hoppas
vill inte bli sårad igen
vill inte gråta mer

vill inte klandra mig själv
jag vill inte
jag vill inte uppleva det igen

den dagen
du står vid min dörr
och säger det

då kan jag tillåta mig tro

Värt?

sitter här me tårarna strömmande ner för mina kinder och jag frågar mej sj är de lönt å fortsätta leva?
alla säger att dom bryr sej...för att sen hugga en i ryggen...eller är de en sj som gör att dom väljer att hällre göra de än vara ens vän?
och ja frågar mej sj om de e ens lönt att ha en blogg...vem bryr sej om en medelmotta som jag...inget i mitt liv är hälften som spännande som de som händer okami
skulle inte förvåna mej om han har armarna om någon söt flicka i detta nu...även om de gör ont i hela min kropp att veta att hon inte är jag...så är ja glad. genom att han inte har mej i sitt liv annat än som en person som sitter vid sidan och hejjar på så kan ja inte skada honom...han e lyckligare utan mej...kanske ännu lyckligare om ja försvann...
alla skulle nog må bättre för hur viktig kan en vara. en person som ingen pratar me om inte hon öppnar sin mun...

att bara ta och försvinna, de lockar verkligen när man inser hur ensam man verkligen är.

ja är så rädd...och vet inte vem ja ska vända mej till...innan så har ja vänt mej till okami...men jag kan inte göra de längre...jag har ingen rätt...så allt ja kan göra är att trycka ner allt. kapsla in de...glömma bort...och böna å be att kapseln aldrig brister...

hatar de faktum att allt påminner om honom....alla låtar, alla ord...alla andetag...jag hatar att han så lätt fångade mitt hjärta...jag hatar att jag inte kan glömma...
hatar att ja inser att ja nog inte kan leva utan honom...utan hans kärlek så är livet inte värt å leva...

om jag fick en till chans...

prata med okami i natt...vi prata om allt som är och har vart eller ja nästa allt.
jag har fått reda på att han verkligen inte har några romantiska tankar gällande oss två.
jag är bara en väldigt nära vän för honom..de är allt.
jag sa till honom att jag är lycklig så länge han är lycklig. ja skulle inte gå så långt å säga att de var en lögn. men jag vet att jag skulle vara lyckligare om det var med mig han var lycklig.
men jag vet nu att det inte kommer vara så...aldrig någonsin. jag brände dom broarna när jag inte visade honom hur mycket jag egentligen ville vara med honom...

hatar mig själv för att jag aldrig berätta för honom hur mycket han betydde för mig. och hur jag ville bara höra från hans läppar att han ville att jag följde med honom...istället visade jag bara en stor lögn.
jag skrev å sa att jag var nöjd...men jag var allt annat än nöjd.

livet känns verkligen meningslöst just nu...allt ter sig så grått. jag räknar dagarna som går med ett fejkat leende...för jag vet att mitt hjärta kommer inte klara av allt detta så länge till...

jag må älska ryu...men jag kommer nog aldrig älska honom lika mycket som jag älskar okami...när ja sluter mina ögon så är de hans händer jag känner, han läppar hans doft...och de smärtar mig att veta att jag aldrig kommer känna det igen...aldrig mer kommer jag få se in i hand underbara ögon, aldrig mer kommer jag få se han le mot mig som han gjorde förr, aldrig mer känna hans underbara kyssar som fick de att kittlas under huden på mig...

om jag fick chansen och sola tillbaka tiden så skulle jag inte tveka och säga till honom att jag följer med honom, att jag inte vill lämna hans sida, att jag vill vara hans om han låter mig...

men nu får jag stå här med mitt val...kanske sakta men säkert kommer jag älska ryu lika mycket som okami...eller så kanske jag bryter av allt och sen sakta tyna bort...

känner mig kall och död...önskar du var min...

kärring

jag vet inte hur jag ska börja, jag vet knappt hur jag ska sluta...
jag vet att ja måste släppa taget om mina känslor för okami...men jag kan inte...jag vet att mina känslor inte är besvarade...men måste jag glömma mina känslor när dom känslorna har gjort mig så lycklig att livet verkligen har känts värt å leva.
men nu...nu känns allt grått och meningslöst...

jag vet inte hur många tillfällen som jag har önskat att han bett mig bli hans...men sen har vi börjat bråka och jag inser att han förtjänar bättre och jag tar tre steg tillbaka...

igår när jag vakna, lite smått dimmig efter vodka shots dagen innan. så funderade jag verkligen om någon egentligen skulle sakna en om jag inte klev upp ur sängen...tänk om jag skulle bara stanna kvar i sängen, tyna bort för att sen somna in.
och de hela blev inte bättre när okami var arg på mig för att jag hade stört honom genom att ha skickat ett meddelande i fyllan...och jag insåg att han troligen inte skulle sakna en. inte om han blir så arg för ett meddelande...han verkar verklige inte ha så höga tankar om en längre...
jag antar om han läser de här inlägget...vilket jag inte tror att han gör...för varför ska han bry sig? han tjänar inget på de, de är bara trams som en manipulerande satmara skriver...

antar att de e därför alla sticker...för eller senare..

oooch nu börjar jag förstå dom sticker...allt jag gör är å gnälla...*suck* nu känns de verkligen som alla tjänar på att ja tynar bort...en mindre gnällande kärring...

Ode de förlorad kärlek

borde egentligen sova..men kan inte sluta undra.
om jag hade valt dig istället, skulle vi fortfarande vara ihop nu. om jag hade aldrig berättat hur jag kände för dig, skulle det fortfarande gjort lika ont.
försvann din kärlek för mig lika fort som natten blir till dag, eller skulle den ändå tagit slut.

jag vet att jag inte får känna, jag vet att jag inte får hoppas.
kommer du fortfarande leta efter mig i nästa liv, eller nöjer du dig med att fått äga mig en kort stund i detta. grät du när du tog ditt beslut, eller blev du lättad.
önskar du att du kunde vrida tillbaka tiden, eller önskar du att den hade gått fortare.

sorg river mitt hjärta, men inge tårar faller. jag bär min sorg med ett leende ty jag är lycklig. lycklig att få ha gett min själ och halva mitt hjärta. håll den nära, håll den hårt. en dag skall jag komma för att be att få tillbaks, tillbaks den lycka du en gång gav mig.

jag undrar slog hon bort dina tankar av mig med en enda blick, eller ville du bara glömma. har ditt hjärta glömt bort mig, eller slutar de slå ett slag vid tankar va mig. saknar du de stunder vi haft, eller önskar du att de aldrig hade hänt.
är corazon fortfarande smeknamnet mitt, eller har du gett den till någon annan.

kalla mig galen kalla mig naiv. men jag vet att du en dag skall komma tillbaks till mig. även om det inte är i detta eller nästa. så kommer jag vänta med mitt brustna hjärta
för även om den är förlorad så är du min kärlek