prata med okami i natt...vi prata om allt som är och har vart eller ja nästa allt.
jag har fått reda på att han verkligen inte har några romantiska tankar gällande oss två.
jag är bara en väldigt nära vän för honom..de är allt.
jag sa till honom att jag är lycklig så länge han är lycklig. ja skulle inte gå så långt å säga att de var en lögn. men jag vet att jag skulle vara lyckligare om det var med mig han var lycklig.
men jag vet nu att det inte kommer vara så...aldrig någonsin. jag brände dom broarna när jag inte visade honom hur mycket jag egentligen ville vara med honom...
hatar mig själv för att jag aldrig berätta för honom hur mycket han betydde för mig. och hur jag ville bara höra från hans läppar att han ville att jag följde med honom...istället visade jag bara en stor lögn.
jag skrev å sa att jag var nöjd...men jag var allt annat än nöjd.
livet känns verkligen meningslöst just nu...allt ter sig så grått. jag räknar dagarna som går med ett fejkat leende...för jag vet att mitt hjärta kommer inte klara av allt detta så länge till...
jag må älska ryu...men jag kommer nog aldrig älska honom lika mycket som jag älskar okami...när ja sluter mina ögon så är de hans händer jag känner, han läppar hans doft...och de smärtar mig att veta att jag aldrig kommer känna det igen...aldrig mer kommer jag få se in i hand underbara ögon, aldrig mer kommer jag få se han le mot mig som han gjorde förr, aldrig mer känna hans underbara kyssar som fick de att kittlas under huden på mig...
om jag fick chansen och sola tillbaka tiden så skulle jag inte tveka och säga till honom att jag följer med honom, att jag inte vill lämna hans sida, att jag vill vara hans om han låter mig...
men nu får jag stå här med mitt val...kanske sakta men säkert kommer jag älska ryu lika mycket som okami...eller så kanske jag bryter av allt och sen sakta tyna bort...
känner mig kall och död...önskar du var min...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar