kärring

jag vet inte hur jag ska börja, jag vet knappt hur jag ska sluta...
jag vet att ja måste släppa taget om mina känslor för okami...men jag kan inte...jag vet att mina känslor inte är besvarade...men måste jag glömma mina känslor när dom känslorna har gjort mig så lycklig att livet verkligen har känts värt å leva.
men nu...nu känns allt grått och meningslöst...

jag vet inte hur många tillfällen som jag har önskat att han bett mig bli hans...men sen har vi börjat bråka och jag inser att han förtjänar bättre och jag tar tre steg tillbaka...

igår när jag vakna, lite smått dimmig efter vodka shots dagen innan. så funderade jag verkligen om någon egentligen skulle sakna en om jag inte klev upp ur sängen...tänk om jag skulle bara stanna kvar i sängen, tyna bort för att sen somna in.
och de hela blev inte bättre när okami var arg på mig för att jag hade stört honom genom att ha skickat ett meddelande i fyllan...och jag insåg att han troligen inte skulle sakna en. inte om han blir så arg för ett meddelande...han verkar verklige inte ha så höga tankar om en längre...
jag antar om han läser de här inlägget...vilket jag inte tror att han gör...för varför ska han bry sig? han tjänar inget på de, de är bara trams som en manipulerande satmara skriver...

antar att de e därför alla sticker...för eller senare..

oooch nu börjar jag förstå dom sticker...allt jag gör är å gnälla...*suck* nu känns de verkligen som alla tjänar på att ja tynar bort...en mindre gnällande kärring...