Den här månaden kommer bli tung

om jag bara sluta "leva" och gå som ett tomt skal...skulle någon märka?
skulle någon märka att leendet är fejkat att skrattet är falskt.
skulle någon stanna upp och fråga vad som är fatt?
skulle någon lyssna till det jag har att säga.

alla drar från olika håll
medan jag går i cirklar
försöker hitta den väg som är min
försöker hitta det som är mitt "kall"

jag ser hur alla springa iväg
iväg till sina liv
till sina platser i livet
men var är min?

är det att slitas
slitas itu av alla andras viljor
slitas itu av andras glädje.
slitas itu av mitt hat till er.

varför älska när alla kräver att du ska älska en
varför andas när alla kräver att du ska andas med andra
varför gå när alla kräver att du ska gå själv
varför finnas när alla kräver att du inte finns

Vill inte vara kvar

känner mig trött...jag är trött på allt här i Sverige...jag är trött på att känna hur allt rusar förbi utan att jag hinner reagera...jag är trött på att folk beklagar sej över sina liv och klandrar mig när jag berättar att mitt inte är tipp i topp...

saknar Okami just nu mer än någonsin...inte bara för den kärlek han en gång gav mig...men oxå för den vänskap som fick mig att inte känna mig så hopplös.
önskar han var här med mig...saknar han röst...kan knappt komma ihåg hur den är...bara tanken får mig att nästan gråta...

han har nämnt att han ska komma tillbaka till norden under vintern 2012...kommer han se mig på samma sätt som innan han åkte...eller kommer det bara vara spänt och vi inget säger till varandra.
jag är orolig att jag kommer inte våga se honom i ögonen, i rädsla för de ja kommer se...eller kommer jag hålla mig på avstånd och se på när dom andra skrattar och jag avvaktar. ler lite då när han ser och skrattar tillsammans med dom andra

jag undrar om han förstår den smärta som jag känner inombords, den skam som fyller min lilla ynkliga själ..heh just nu är jag glad att han inte är här..hade han vart de så skulle jag börjat gråta för längesen

om jag kunde så skulle jag resa, vara borta i nån månad, bara glömma all stress och försöka hitta mig själv igen...men skulle jag våga?