oh sweet alkohol

ja då sitter man här...på personal strategerna (jobbcoach) och ja känner hur alkoholen ha satt sej i skallen. jag känner mej lugnare. jag tänker inte på honom, inte lika mycke nu.

men ja börjar undra, kommer jag någonsin kunna klara av att vara med någon...NEJ! jag ska inte tänka så. från och med nu tar jag en dag i taget.
få se det är...torsdag. ska hem till mina föräldrar, då jag inte är välkommen i lägenheten av donnan...eller ska ja säga hon är inte välkommen dit.

hon flög i taket efter att jag konfronterade henne med det att hon kan inte hålla på och lämna lampor tända överallt eller sin dator för den delen...vi har inte överflödigt med pengar. eller så tror hon att vi skiter pengar. ibland undrar ja om de kanske är de hon tror. med tanke på att hon frågade om vi skulle äta ute igår och ja sa att ja inte har dom pengarna..hade hon tänkt att ja skulle bjuda henne? visst ja åt lunch med Ryu, men thats it. jag använde mina födelsedags pengar till de. och har nu bara ca 200 kvar. och inte fan tänker ja slösa bort dom..

cissi ligger sjuk i lägenheten. ska försöka ta mej, till synes nykter ner till apoteket och köpa halstabletter och näsdukar.

och okami...*rycker på axlarna* fick reda på varför han e så anti mot mej. aja det är hans val hoppas han blir lycklig me Asti. jag vet att jag inte kan skriva ner mina tankar här i denna blogg, för då tar han det som att jag verkligen menar det. men bara för att man tänker det betyder det inte att man tänker agera ut på dom eller att man menar det.
men jag vet redan att han å asti inte har så höga tankar om mej. och ja bryr mej inte, jag är den jag är. kan dom inte akseptera de så får det vara.
visst jag kan vara bestämd och sträng i bland. men förböveln grow a pair och säg att de inte passar just då och du får se att jag inte biter huvudet av dej.
ja må kanske vara lika hans mor i hans ögon, men för min del så verkar han minst lika oresonlig som sin mor. men som sagt man är som dom man lever med.

tror inte ens att asti har berättat att det var jag som valde ut halsbandet till okami
nej för varför skulle hon, det är ju henne som han älskar.
visst jag är sårad över att de bröt som det gjorde mellan han å mej. men vare sig han vill det eller ej så kommer jag alltid hysa känslor för honom. enda anledningen till att jag knappt pratar med honom är just för att de känns hela tiden som att han är kylig mot mej. att han helt enkelt slutat bry sej. och de har han väll, och de gör ont i hjärtat att tänka på de...så ja skriver inget till honom fören han vill mej något. för på så sätt så vet jag att han vill prata med mej.

nej nu har ja fått ge ord åt mina tankar. nog för att jag vet att mycke av de här e vodkan som talar.
men får det mej att slapna av och inte få panikångest så varför inte?

heh, ja kanske är det som okami alltid sagt att jag är...alkoholist

tungt val

jag har nu gjort mitt val, och jag tänker stå för den
jag är lessen att de skulle behöva bli så här. men det var antingen detta eller att jag sjunker ner och drar dej med mej.
förlåt mej men jag måste vara självisk just nu.
jag pallar inte. känner mej fången, bunden mot min egen vilja.
känns som om jag ska bli galen.
orkade inget mer...förlåt mej...
kommer alltid att älska dej...men just nu var jag tvungen att ta detta val.
för att jag inte ska börja hata dej.
jag vet att du inte kommer förstå...och jag kan inte säga att jag sj gör det...men jag måste för min skull. tänka på ingen annan än mej...
förlåt...

bur

förstår inte vad det är med mej...
känner mig instängd, som om någon har låst in mej i en bur.
jag känner mig som en vildhäst instängd i en hage och trängd i ett hörn för att bli inriden.
som en vingklippt fågel som mins hur det var att flyga högt.
känns som om jag sakta tynar bort. gråten är aldrig långt borta.
jag vill inte känna mej så här...kan det ha varit så att jag har gett bort mej sj, mot min egen vilja?
men kanske, om jag ger det tid..så kanske jag vänjer mej vid buren. och tillslut blir ja tämjd.
men kommer jag vara den jag är då? kommer jag vara lycklig?

mina vingar tynar sakta bort. snart kan jag inte flyga mer..