Gud är en man

ännu en sömnlös natt...
dels pga extrem mensvärk och dels ja var naiv nog å tro att ja kanske skulle få en skymt av okami.
men ingen okami, bara massa kramper.

installerade warhammer på datorn igen, vill fortfarande jätte gärna börja spela, men fortfarande så funkar de piss på min dator...
så spelade ett gratis online spel, rätt så kul faktiskt. Atlantica

under hela dan har ja funderat på om ja skulle skriva ett litet meddelande till okami...men hindrar mej alltid. de kanske är så att han tycker att han behöver en stund utan en tjatande m-chan. som på ett eller annat sätt sårar honom.

funderar om ja ska ta en paus från datorn ett tag...eller ja, kan sitta på den här bärbara och skriva om ja vill. men att ja tar en paus från nätet, bortsätt från om ja ska skriva något i bloggen.
inte för att någon läser, men man måste ju få ventilera sina tankar.

och okami om du skulle läsa de här, så kan du väll skriva ett litet meddelande på fb eller e-post...ja blite orolig när ja inte hör något från mina bästa vänner...

och jag har i natt kommit fram till att gud är en man!
för de e då fan bara män som skulle komma på att vi kvinnor ska ha ont en gång i månaden och att när vi ska föda så gör de ont som fan sj. som en nära vän sa till mej "som att skita ut en basketboll"

nåja nu ska ja se om ja får någon sömn
och ja hoppas dom här värktabletterna börjar värka
ha de bäst

Tänk om..

tja
har tillbringat hela början av dagen me mens smärtor, men de e bara å bita ihop även om de känns lockande å bara ligga i sängen och böla.
men världen stannar inte upp för att du har ont.

såg på americas dance...något, iallafall de fick mej att verkligen vilja dansa, men kan inte dansa även om mitt liv hängde på de.
men ja vet att ja skulle klara av de, behöver bara någon som lär mej tekniken, för ja tror ja skulle vara bra på de. eftersom ja e bra på att sjunga, idol material enligt vissa ;), och man behöver rytm för att sjunga.

och när ja ligger där så kryper massa små tankar fram under ytan.
de fick mej å tänka på alla polare som har kommit och gått.

om vi tar tex idioten som var båda min och okamis vän. hade de gått annorlunda till om jag inte hade sagt något till okami om de han gjorde? skulle dom fortfarande vara vänner? och skulle han sen vräkt ur sej allt och gett mej skulden vilket hade resulterat i att jag och okami hade slutat prata..

och sen har vi egotrippade mendoza...ni kanske undrar varför ja väljer ordet egotrippad, jo de e för att han tog 3 timmar på sej för att göra sej i ordning för att gå ut och jogga. allt var tvungen å se snyggt ut...han plockade sitt brösthår...de lilla han hade...och raka benen...
man fundera lite om han kanske var en kvinna längst inne...men sen får man höra hur han behandlar tjejer...och hur han behandla mej...
för de första han försökte stjäla mej från ryu...viiiiiiilket inte gick som han hade planerat så han gick från att vara snälla å trevligt till att kalla mej egoistisk och att ja satte mej före alla andra på loppet av en dag...
hade de gått annorlunda till om ja hade gett upp ryu för honom? hade han skött sej eller hade han dumpat mej vid första bästa kjoltyg som kommer och lyfter på sin kjol?

ja du...vem vet, man kanske gjorde bra val...

har inte hört något från okami på ett tag...hoppas han har de bra.

trött

sitter här och försöker hålla ögonen öppna, de svider och kliar i ögonen.
dom e lite torra efter att ja grät i går kväll.

sitter och hoppas att okami ska logga in...är lite orolig att han fortfarande är arg på mej...inte för att ja klandrar honom.
ja vet att ja kan vara lite ägande, men ja tror de har bara med saken att göra att jag är orolig att om ja släpper taget helt så kommer han försvinna...måste lära mej släppa taget och lita på att han kommer tillbaka.
men sen hur ändrar man på något som man har varit en del av en under hela ens liv?

är så trött, så trött på, på mitt vanliga jag. vill vara den som folk ser mej som...inte som den jag är...
önskar de fanns ett sätt...man jag antar att de inte finns...

undra om ryu loggar in snart?
saknar honom...
känns lite udda att sakna två personer. men ändå, bom e båda lika viktiga för mej.
om inte så e den ena mer viktigare än den andra.

nä nu ska ja ta och försöka vakna.
ska äta vofflor ^^
och ja borde verkligen skriva lite muntrare saker här i bloggen.

justja har ja berättat att våran hund ska få valpar?
"doktorn" såg minst två så vi hoppas iallafall på fler men vi får se ^^
några få veckor kvar. är lite orolig, borde vi ha vetrinärens nummer framme utifall att vi måste ringa?
nåja några veckor kvar för förberedelser ^^
ska bli så kul å se dom vita små "nallarna" ^^

nåja ha de bäst

mår illa

du har gjort de igen din idiot...du e verkligen en egoistisk jävla hora...

varför måste ja göra som ja gör?...
jag försöker verkligen få fram de värsta i en person...
jag vill verkligen att dom ska hata mej...lika mycke som jag hatar mej sj...

mår illa, vill kräkas...är pratiskt taget liv rädd att ja ska förlora en vän till...gör ja de så vet ja inte va ja ska göra...
borde ja gå ut u kylan och bara tyna bort?

ja vet att en blir gladare då...okami...då slipper han mej...

förvirrad

okami har blivit känslig den senaste tiden.
hade vårat största bråk...eller ja vet inte om de var ett bråk, hängde inte riktigt me i vad som händer.

han hade tydligen läst min blogg och blivit arg, eller så antog han utmaningen. vet inte, förstår mej knappt på honom just nu.
har han gått från att tycka om mej till att hata mej?
skulle inte bli förvånad om han gjort de. han skulle inte ha blivit den första.

nu börjar oron sätta in.
vill han verkligen inte ha något me mej å göra? borde ja känna mej lessen eller glad?...kan inte säga att ja känner något. kommer säkert bli lessen framåt veckan. men nu? känner ja mej mer förvirrad. för om de där var monstret han prata om så kan ja inte tycka att de var så farligt.
de var mer som en katt som blivit skrämd och försöker göra sej större än va de e...

men ja hoppas verkligen inte att de här va sista gången som ja hörde från okami...

starta krig med mej

sitter här och är allmänt depp...tårarna är inte långt borta...okami logga in..mest för att säga natt...vet att tiden är annorlunda där än här...men klev upp tidigare bara för att kunna prata me honom...bara för att sen få ett natt och sen logga han... borde ja vara arg? har ja rätt att bli de?

han påstår att hans "monster" skulle lätt kunna bryta ner mej. men ja skulle vilja se honom försöka. för har en tendens att bli lika hård nackad som jag är lätt sårad.

säger bara till ditt "monster" gör ditt bästa.

måste hålla tillbaka mej för att inte skriva massa taskiga saker i hans chatt ruta nu när han e off...vill bara få ur mej allt jävla skit...eftersom ja inte får göra sår på mina underarmar längre...
hatar min ilska...måste lära mej hålle de under kontroll..

din lögnaktiga....

varför vräker du bara ur dej lögner? fattar du inte att du bara sårar honom? du vet sj att du inte älskar honom mindre, inte en enda kubik millimeter av ditt hjärta älskar honom mindre.
för varför skulle du annars viska hans namn lågt i kudden när du har sex me ryu? varför skulle du annars lova att ett av dina barn ska till hälften vara hans?
varför skulle du annars ha blivit så svart sjuk när du fick reda på att han hade haft ett äventyr med en annan kille?
kan du inte bara fatta att du älskar honom lika starkt som ryu?
och de enda som höll dej från att ta honom till din är för att du vill inte vara en börda för honom, du vill låta honom leva sitt liv och sen på sina villkor välja om han är redo för att bli "vuxen"

allt detta snurrar i min skalle i detta ögonblick. och de som oroar mej mes är, hur kylig kommer han vara mot mej. kommer hans ens prata med mej...
han kanske i detta nu går ut på stan och hittar någon som han kan älska mer... en som får honom att stanna kvar, för han anser att han inte har något eller någon värd att ta sej tillbaka till.

om ja tar mitt liv nu. då slipper okami och ryu bli sårade. dom båda kanske blir vänner för nu kanske dom båda har något som dom båda saknar..
om nu dom verkligen skulle sakna mej..
tror inte ens jag sj skulle sakna mej om ja försvan...

få se om ja skrivaer något nästa natt. man kan ju hålla tummarna för att snön inte slutar falla...

vilsen i kaksmeten

ja vill först starta detta inlägg me, tack serran *många kramar å pussar* för att du hjälpte mej fixa datorn ^^
yay kan sitta vi min stationära och slippa morra åt bärbara när den hänger sej så fort ja öppnar en sida

nåja

tillbaka till livet och dess kringelkrokar.

har känt mej riktigt hängig den sista tiden, dels för ja känner mej sjuk och dels för att okami inte är lika påtaglig i mitt liv.
för att vara ärlig känns de inte lika farligt nu som innan...men ja vet att om ja pratar me honom så kommer ja börja gråta...är inte nog stark än.

har insett att de e dags för mej å släppa taget. om han vill stanna i australien så får han göra de. jag kan inte styra hans liv. ja kommer säkert bli lessen och kommer nog vara de i en månadstid, kanske mer. men ja måste låta honom leva sitt liv. vill inte vara en som leder till att han gör något han ångrar.

har börjar rita lite mer igen, känns ganska skönt, känns som om min oro lämnar min kropp via pennan. har oxå börjat skriva igen, så vem vet de kanske blir något av mej tillslut ^^'

men samtidigt undrar ja om de e ok å lämna allt åt ödet...känner mej maktlös och ja kan inte annat än funderar om de verkligen e så att ja kommer hamna i helvetet och inte kommer födas om...

ödet får avgöra

väntar..

sen natt igen...lika ovillig å sova. känns som om ja måste sitta uppe, de e något ja väntar på...men vet inte vad.
kan någon säga va de e ja väntar på?

kan inte sova

klockan e 4 på natten...och ja kan inte sova...
känner mej trött men kan bara inte förmå mej å somna...

pratade me okami i dag, klockan var väll kring 23, där var klockan ca 10
när jag såg att han logga in så blev ja över lycklig, och svor över att min bärbara inte löd mej på engång.
tror inte han förstår hur mycke ja saknar honom...
vi pratade via skype, och för att hindra mej sj från att berätta för honom hur dåligt ja mådde just då så bad ja honom dra in min kusin.
vi pratade tills han var tvungen å logga ut.

har nog aldrig känt mej så lättad över att ett samtal tog slut. är jobbigt å hålla saker för sej sj...men ibland måste man
ja ville inte berätta för honom att ja grät mej till sömns under natten till igår.
de var som om någon slog mej i huvudet med extrem sorgsenhet och ja kunde inget annat än börja gråta...just under den stunden så önskade jag att allt bara var en drömm och att min bästaste vän aldrig hade åkt iväg...
de e som om jag först nu inser att han är borta...han är inte en bussresa bort...han är på andra sidan jorden...och chansen finns att ja aldrig kommer få se honom igen...
är livrädd att han ska glömma bort mej..och att någon annan ska peta bort mej ur han hjärta...
är så rädd att ja mår illa...
kan ja inte vakna nu? för de här e bara en dröm...eller hur?

om ja håller mej vaken och lägger mej vid 16-17 så vaknar ja kanske 23 och de e då han kliver upp, så ja skulle vakna och sova under samma tider som han. då kanske de inte skulle kännas så jobbigt

nä nu måste ja ta och försöka sova...nacken gör ont som fan

tyst

då sitter man här
men volymen nästan på max på musiken. men ändå kan de inte hålla tillbaka tyssnaden. hur ja saknar å höra ljudet av andra, höra skratt, eller helt enkelt andetag.
trodde aldrig att de skulle kännas så här att vara ensam.
att bo tillsammans med någon har verkligen satt sina spår.
minns hur ja störde mej på att ryu satt och spela data spel, framför att spendera tid me mej. men nu inser jag att ja saknar de. de var hans sätt att vara me mej. *ler* fan va ja saknar honom just nu...han leende, hans skratt och hans barnsliga upptåg.

men ja saknar även något annat...längtar så mycke efter att barn...och dels därför som ja inte vågar ta testet. är rädd att ja inte ska vara gravid. är ja inte de kommer ja garanterat bryta ihop i tårar när ja e ensam i mitt rum.
vill de så hett...men ryu...han vill inte, inte nu...de e för tidigt, vi har inget jobb, ingen ekonomi att tala om, vi har ingenstans å bo...de e helt enkelt för tidigt.
men för mej så känns som problemen så små...för ja vet att vi skulle klara oss, ja vet att allt skulle ordna sej. och jag tror att jag skulle må bra av att ha ett barn.
ja känner de inne i mej, jag vet att mina humör svängningar skulle avta.

de känns som om att ja i mina tidigare liv, aldrig fick möjlighet å föda ett barn, eller att barnet dog i tidig ålder, eller att ja dog i barnafödsel. ja ärligt talat hungrar efter ett barn. vill så gärna ha ett och de gör mej bara argare att ryu inte tror att ja e redo...
men hur vet man att man e redo eller inte?

är jag ensam?

de har nu gått 2 dagar sen ja hörde något från okami...och de känns som om ett svart hål försöker äta upp mej levade.
känns som alla undviker mej...har fått tid för magnet-röntgen för min handled. som gör ont som fan just nu, strålar ut i knogarna.

om 3 dagar åker han...och om tre dagar fyller ryu 23...och ja kanske e gravid.
allt händer så fort. har ingen aning om vart ja ska gå. vet inte till vem ja ska vända mej till. vet att de ja har gjort inte är rätt. de här får bli en hemlighet som ja får bära me mej tills jag dör.

funderar just nu, när ingen hör av sej..skulle någon märka om ja bara försvann? hur länge skulle de dröja tills man endast kan bli ihågkommen med hjälp av foton.
tänk om den m-chan som alla känner skulle försvinna...skulle någon leta efter henne? skulle någon bry sej....