ja vill först starta detta inlägg me, tack serran *många kramar å pussar* för att du hjälpte mej fixa datorn ^^
yay kan sitta vi min stationära och slippa morra åt bärbara när den hänger sej så fort ja öppnar en sida
nåja
tillbaka till livet och dess kringelkrokar.
har känt mej riktigt hängig den sista tiden, dels för ja känner mej sjuk och dels för att okami inte är lika påtaglig i mitt liv.
för att vara ärlig känns de inte lika farligt nu som innan...men ja vet att om ja pratar me honom så kommer ja börja gråta...är inte nog stark än.
har insett att de e dags för mej å släppa taget. om han vill stanna i australien så får han göra de. jag kan inte styra hans liv. ja kommer säkert bli lessen och kommer nog vara de i en månadstid, kanske mer. men ja måste låta honom leva sitt liv. vill inte vara en som leder till att han gör något han ångrar.
har börjar rita lite mer igen, känns ganska skönt, känns som om min oro lämnar min kropp via pennan. har oxå börjat skriva igen, så vem vet de kanske blir något av mej tillslut ^^'
men samtidigt undrar ja om de e ok å lämna allt åt ödet...känner mej maktlös och ja kan inte annat än funderar om de verkligen e så att ja kommer hamna i helvetet och inte kommer födas om...
ödet får avgöra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar