sitter här och funderar lite över de "vänner" har sagt över åren. säger hur snäll och rar jag är, och hur dom kan lita på mig och hur jag tänker på andra före mig själv...
men nu sitter man då här...de enda som håller tystnaden borta är ljudet från spotify. msn är igång...men ingen skriver något. på fb kan några få lämna ett meddelande lite då och då...men annars är de tyst.
och ja antar att dom inte märker vilka som loggar in eller ut...men något kan man väll skriva så man inte känner sig som om man är den enda som försöker hålla kontakten.
de känns som åren i byn hel om igen. alla ler och säger att dom är ens vänner när man är ensam med dom, men så fort någon annan är där så får dom en och känna sig som femte hjulet, som ligger där i bagaget under golvet av bagageutrymmet och kommer endast fram om ett av hjulen försvinner.
jag antar väll att jag är paranoid, och dom få som läser de här kommer väll skriva extra snälla saker till en för att bevisa att man betyder massor för dom.
för att sen efter kanske en veckas tid glömma bort en igen.
själv försöker jag hålla kontakten med folk så gott jag kan. för varje vän är en extra bror eller syster.
men varför fortsätta när man kanske inte betyder så mycket för andra?
gör att man börjar fundera på att försvinna ett tag från msn, wow, fb ja till och med bloggen kanske till och med mobilen för att sen komma tillbaka efter en tid och se hur många som lägger märke till en eller har tagit bort en från sin vänner lista...
för vem vill vara det femte hjulet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar