WTF?!

ja vet inte vad e me mej idag...de känns som om jag inte ska vara här, utan ja ska vara någonstans...långt bort.
e så less på alla fasader, alla lögner...de känns som varje ord jag hör är en lögn. ja vill bara bort...

samtidigt som ja vill bort så vill jag stanna...känner mej kluven...hör ja hemma här?...
min depression har lekt me mej enda sen skolan tog slut. så sent som i förrgår tog ja en stiftpenna och gjorde några nya sår i min vänstra underarm. varför? ja vet inte, jag fick för mej att ja måste straffa mej sj...
e så less...vill bara ha en cigg och sitta i ett hörn och glömma. önskar ja kunde se mina gamla vänner igen...
saknar dej Red, Måne...Lizz, Pej...fan va ja saknar er...era vänliga ord och varma leenden. jag bryr mej inte om era leenden e falska eller sanna...ja vill bara se dom igen...

farväl

sitter här och försöker få ordning på känslorna.
fick reda på för bara några minuter att okami gillar en annan, ja borde vara glad och ja är glad. men ändå gör de så ont...om hans kärlek till mej var som en silverdolk som han stötte in i mitt hjärta, så är de smärtan av hur han drar sakta ut den som jag känner nu.
min aptit har så gott som försvunnit, känner mej nedstämd, antar att de är oron över att ja kanske kommer förlora honom som vän.
samtidigt så borde jag väll vara glad...jag och exet, ryu, har blivit ihop igen. och ja vet att ja älskar honom med hela mitt hjärta. precis som ja älskar okami.

åh...ja vill bara ta en kniv och hugga mej i hjärtat, ja vill inte känna mej så här...känner mej kluven, känner hur jag slits mellan dom två....kan ja inte få ha dom båda?...lär man sej inte att man ska dela med sej i tidigt ålder...
tror aldrig ja har önskat så innerligt å hett att ja aldrig blev född...eller att ja dog i lunginflation när ja var liten...

nu är de lov, och snart åker okami...hoppas han kommer ihåg mej efter tre år...hoppas...

är de slut nu?

varför ska avsaknaden av ett ord göra så all glädje slås ur en?
ja vet att ja borde inte ta åt mej så...jamenar de vi hade...de måste blåsa över........eller?
ja e så trött, trött på allt som ha me kärlek och förhållanden...önskar ibland att ja gav in för mina impulser att hugga en penna genom handen eller något annat...

är så trött...trött på att känna, trött på att finnas. kan inte någon bara blåsa ut de här flackande ljuset? snälla...ja kommer snart falla på ende och sätta eld på de i min omgivning...

vill att svininfluensen drabbar mej...vill bli så sjuk så ja inte orkar längre, e nog därför som ja inte ha tagit sprutan...
vill bara försvinna....

om ja ska bli så här upprörd när du slutar kalla mej efter smeknamnet du gav mej...hur kommer ja då reagera när ja för reda på att du har hittat någon annan...
ja kommer inte kunna se henne...kom hata henne på sekunden ja får höra hennes namn...kommer skicka förbannelser...kommer önska henne död...

men samtidigt så vet jag att de måste ta ett slut...vi kan inte fortsätta...de är inte bra för någon av oss...önskar bara att allt kunde ha varit annorlunda...

mår inge bra...har börjat sluta äta...blir äcklad så fort ja sätter något i munnen. så gått som alla hunger har försvunnit...

nåja ha de bättre än mej

fan ta dej

hatar dej just nu...

..orka

....ursäkta så jävla mycke att ja bryr mej...hur fan ska ja veta att du mår skit?! och ska ja behöva lida för de?....åååååh...att man ens bryr sej överhuvudtaget..........

jävla idiot..

i natt så berätta ja för mitt ex va ja har gjort tillsammans me okami...han blev rasande...
fattar inte ens varför ja berätta...han var glad över att inte behöva veta...och nu...nu vill han dräpa okami...men om han så rör ett enda hårstrå på okamis huvud så kommer ja infliktera lika mycke skador på mej sj som de på okami...så om han dräper honom..så...

mår illa...hatar mej sj...vet att ja borde äta...men är inge hungrig...ja vill bara krypa ner i min säng och tyna bort...vänta på att ja ska vakna up från den här mardrömmen...
vill inte finnas längre...ja sårar folk bara genom att existera...
ja e verkligen värdelös...
jamenar...de var inte ens meningen att ja skulle bli till...jag är en "hoppsan de funkar visst fortfarande"....
tror inte ens att päronen var särskillt glada över att ja blev född...för varför annars behandlar farsan mej så illa...han säger alltid elaka saker...och han behandlar mej som skit...

de e väll min lott att ja ska ha de så här...
kan lika gärna krypa ihop å dö...

kalla tår och glass

sitter här i mitt nya rum, yay *minivågen*
lyssnar på musik men mina underbara steriohögtalare ^w^
men de finns några nackdelar me de här rummet...de e nämligen nere i källaren...
vilket betyder att de e kallt om tårna och de finns knappt någon täckning för mobilen...
ja gick från ett rum me liten täckning till ett rum me knappt ingen täckning...

så får snacka i mobilen typ ute på gården, kul...not

åh va ja e sugen på glass...vill ha violglass <3
nä nu orkar ja inte skriva mer...
blev inte så mycke ^^'

men vi kan konstatera att ja mår lite bättre ^^

just ja, okami och en av hans bästa vänner från norge ska komma hit den 27:de ^^
ser så fram emot de, vet dock inte va ja ska hitta på för att roa dom :/
nåja de fixar sej ^^

ha de gött alla

hungerfrossa och minispännisar

idag va en rätt så bra dag, hade keramik, så har gjort mig en temugg/skål. och vi ska förhoppningsvis testa på Raku. ska bli kul ^^

att vara hungrig e inge kul, att vara så hungrig att du fryser...ännu mindre kul -_-'
för några ynka timmar sen så hade ja inte ätit på 12 timmar....va så hungrig så ja frös å skakade och allt för att morsan tänkte att man skulle vara så smart och möta mig efter skolan...de gick väll ann...men ja trodde fan inte att ja skulle få sitta hungrig fram till 19 -_-'
hade ätit bara frukost...å de va kl 5.30...
inge kul...

såg de mest läskiga som går att ses på tv....en minispännis O_O
de va en kille, som typ inte var längre än mig (1.64) och välldigt vältränad....och skulle ju visa upp som kropp genom att spänna sig framför kameran å dra upp linnet...*suck* han gick från söt till....ARGH....(har ett begrepp som e argh, orkar dock inte förklara de nu)
och de värsta me de hela är att hans mage va fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin ^w^

nä nu ska ja försöka få tiden att gå tills ja ska gå å sova
baibai

per aoutomatik

ja då var ännu en dag i detta helvetet som är mitt liv.

har burit min "happy face" hela jävla dan. medans ja har tampats med impulser som att hoppa i floden, bara för ja börja undra hur länge de skulle ta för mig å frysa ihjäl.

känner som att ja inte orkar mer. orkar inte vakna me paranojja/panik som en knut i magen.
ville inte äta i morse, så tänkte att ja tar en dusch för att ja inte ska hinna göra någon frukost...men morsan slängde ihop två mackor.
tvinga i mig dom och mådde illa.
kände hur kroppen ställde in sig på att göra de som den alltid har gjort.
klä på mig, sätta mig i bilen, ta mig till bussen, åka till skolan...osv..

vet inte hur länge ja orkar vara så här..
känns konstig varför ingen reagera på de ja rita under lektionen...
så gott som alltid när ja mår skit så ritar ja possitiva å glada bilder, bara för att fok ska tro att de e bra me mig...
men vem bryr sej igentligen?

ingen av dom kommer ju komma ihåg en efter de här året...är knappt några som kommer ihåg min födelsedag...

nä nu orkar ja inte skriva mer...
men ni fattar, ja mår skit...

ge mej ett nytt liv..

mår så dåligt....vill inte gråta men kan inte sluta...de som var mellan mej och Okami...verkar gå mot sitt slut....vill ja att de ska ta slut...?....vill att han ska vara lycklig och att han ska få leva sitt liv inte vara tvungen å hoppa rakt in i vuxenlivet med huvudet före...
men kan ja se honom som vän?...efter allt som har hänt? bara tiden kan avgöra...men ja kommer inte glömma...

Okami...om du läser de här...vet att ja älskar dej...av hela mitt hjärta...förlåt om ja har gett dej falska förhoppningar...förlåt för att de blev så här...

kärleken är en full flygande bäbis me dåligt sikte och en pilbåge

nä nu ska ja gå och gråta mej till sömns...natt

arg...varför?

varför? varför gör de mej så upprörd över att du e arg?
kan ja inte låta en människa få gå igenom sina humör svängningar som vilken annan människa?
vill att du ler, vill alltid att du ska le...känns annars som om ja har misslyckats som vän...

jobbiga dag...närmar sej den 4 nov....min å mitt ex års dag...är de fortfarande våran årsdag? om ja skulle säga att ja inte älskar honom så skulle jag ljuga...men ja älskar Okami oxå...
men ja kan se mej ha barn me mitt ex...kan ja de me Okami?....han hatar mej säkert nu när han läser de här...men ja kan inte se något längra än pojkvän med honom...och de ja letar nu är inte en pojkvän utan en att starta en familj me.
varför måste min klocka börja ringa nu?....kan den inte vara tyst i några år till...men de e svårt å tysta en klocka som har ringt sen man var 16-18...

ja antar att ja vill ha de som mina föräldrar har...50+ år gifta, efter att ha gift sej när min morsa var 16-18...vill oxå börja mitt liv...vill bevisa för farsan att ja kan ta vara på mej sj. och få honom att ångra att han sa att ja aldrig skulle bli något innom konst..
ja vill få honom att fatta att ja är inte här för att leva hans liv. de liv han ville ha. okej ja e inte den smartaste. BIG DEAL...ja är inte bland dom dummaste...så sluta få mej å känna mej dum...

känns som om jag halkar efter alla andra. en nära vän till mej har blivit mamma och en annan har planer på att gifta sej...kanske redan har gjort de, har inte hört något från honom...
känns som om alla kommer vända sej om å peka finger åt mej å skratta. för ja har inte ens kommit förbi skoldelen...
känner att ja måste bli stor...och fort...vill inte vara den som aldrig lyckas..vill vara de som folk bli imponerade av...för en gångskull vill ja vara den som får visa hur duktig jag e...

när ska de få bli min tur?...

Glömma

Hur kunde detta hända
Varför lät jag de hända
Vill inte att de ska sluta
Vill inte glömma

Rädsla för de som väntas
Rädsla för att aldrig få se
Se ditt leende höra din röst känna din tröst
Vill inte glömma

Om dagen lyser skenet
Om natten..åh min kära vän
Håll tårarna jag ger dig i förtroende
Låt mig aldrig glömma

Du ber mig glömma
Glömma ditt leende
Glömma din röst
Glömma din tröst

Men hur ska ja glömma
Glömma något som min själ har ropat efter
Glömma en själ så ren och öm
Kan inte glömma vill inte glömma ska aldrig glömma

Bitterljuva vänskap

hej alla glad å mindre glada.

hoppas ni håller er från att få svinflunsan. själv små hoppas ja på att ja ska få den...då kanske man glömmer allt annat för en liten stund...

mår mer eller mindre skit...grät mej till sömns i natt, har inte gjort de på länge nu, allt för att jag och killen som ja gillar...vi kan kalla honom för Okami (varg på japanska)...har kommit mer eller mindre fram till att vi ska ta en paus från varandra. eftersom han ska iväg till australien så kan de inte bli något mellan honom å mej. ja känner sj att ja inte skulle palla ett förhållande på distans mellan sverige och australien i 3 år, kanske längre om han trivs där.

iallafall, han å ja kommer kanske inte prata med varandra på ett tag, bara för att våra känslor för varandra ska få svalna.....få se hur de går...

åh känner mej så trött å seg, känns som om ja inte har sovit alls i natt.
var inte lätt å somna me huvudvärk pga vätskebrist efter att ha gråtit. men ja får skylla mej sj som inte klev upp och tog en tablett.

jag vet själv att ja kan nöja mej med att ha honom bara som en vän...men den tjej som får dela hans liv...henne kommer jag mer eller mindre hata...så om han skaffar sej en tjej så lär ja nog inte klara av å vara i samma rum som henne...inte till en början iallafall.
jag vill han bästa...men varför måste de som ska låssas vara de bästa för både han å mej kännas som ett gift?
men ja kan inte säga att ja önskar att han å ja alldrig lärde känna varandra..för när ja lärde känna honom så var de som om världen blev lite ljusare å mina steg lättare.
och ja känner att så länge ja vet att han är mina vän så kan jag vara lite lyckligare än va ja skulle vara utan honom.

...min underbare Okami..du är fri..ropa din lycka i fullmånens sken..och vet att vi en dag kommer springa där tillsammans...om inte i detta liv så i nästa..

Hem?

ja då var man i stockholm...och troligen lär man inte komma härifrån...
mina föräldrar vill inte veta av mej...tydligen så kan man inte bli sjuk under en natt...

men va ska ja bry mej? dom har aldrig trott mej om något...tydligen är allt ja säger lögner.

jag åkte hit för att hälsa på mitt ex, och vara hans stöd nu när hans morsa har fått bröstcanser.
igentligen så var de tänkt att ja skulle åka i lördas...me andra ord igår. men ja gick och blev sjuk, och så pass sjuk så ja inte orka sitta 3-4 timmar i ett tåg. jamenar vem vill sitta i ett tåg så pass länge när man har 39 grader i feber?

och ja kan inte få tillbaka pengarna för sj har ett så dumt system att man måste betala extra för att kunna få tillbaka pengarna....
och ja hade inte så mycke pengar så, vilket ledde till att pengarna gick förlorade. vilket ledde till att ja inte får nå pengar för att kunna åka hem....så ja blir kvar här

orkar inte skriva mer...mår för dåligt

skavsår på fötter å öron

den här veckan har verkligen varit en informations vecka...de har varit info på info på info...så nu har ja skavsår på öronen efter att ha lyssnat på all info.

men annars har första veckan i skolan varit ok. få se om ja får gå hela året ut...e nå tjafs me csn orkar inte dra igenom de, fattar sj inte va de var ^^;
får hålla tummarna...*suck*

dom andra i klassen ska iväg till skåne å måla....ja kunde inte följa pga att ja inte har pengar till de...1800kr....ehe...^^;

var i torsdas till arbetsförmedlingen och var på nå ungdomsinformations möte lr något sånt...jar så där lagomt kul...

jaaaa...helg...skönt ^^
slippa kliva upp vid 05:15, och i morgon e de matfestival ^^ lr ja de e de idag me.
vi ska åka dit imorgon, hoppas de blir bättre än förra året....slutade me att ja grät för att ja fick panik....igen rolig kväll.

fick hjälpa farsan å bära ut gamla spisen idag, så nu har vi inga kastruller eller stekpannor som funkar...så va vi ska käka idag vet ja inte...hoppas på pizza :3
de va tungt som fan..

nä nu ska ja försöka lindra mina skoskav, var så dum att ja inte tog på mej nå strumpor...så nu ömmar fötterna...
aja ha de gött ^^

"drick i måttliga mängder"

jaha...vilken underbara morgon de här var...
vakna halv 8 för ja hade gått å lagt mej vid 21, då de åska. hade typ åskat hela dan, så ja var allmänt arg då de inte fanns något å göra.
man kunde inte sitta å titta tv då de åska, man kunde inte sitta vid datorn då de åska, man kunde inte vara ute å cykla då de åska....jaaa de va verkligen en händelserik dag.

nåja, ja vakna till de allt för vanliga ljudet av Bzz bzz från mobilens vibrator mot en soffdyna. kliver upp, de känns som om dagen ska gå rätta så bra...dukar fram frukost till mej sj...de e då de händer.
ja är inne på mitt andra glas mjölk, ja jag dricker mjölk till frukost....klarar inte av smaken av juice på morgonen...urk, och då tittar farsan upp från tidningen och börjar skälla ut mej för att ja dricker mjölk smatidigt som ja äter yoghurt.... när ja frågar honom va problemet e så svarar han i stil me " de ska vara i måttliga mängder"
ska komma från honom!? den person som tar sina värktabletter me wisky och som ALLTID måste dricka sej full när han e hemma hos en av mina morbröder...och då menar ja dyng rak....

ja sa inget utan "rullade me slagen" ja lät han hållas tänkte att han bara var grinig för att de var tidigt på morgonen. gick å satte mej framför datorn då ja tänkte att ja skulle vara minst ivägen då. men åååååååååååh va ja hade fel.
några minuter senare kommer han in i data/mitt rum och börjar skälla ut mej för att de e imma på fönstrena...
ja kan väll inte rå för att de blir kondens när man har öppet fönstret under natten. nä ja kan göra så i fortsättningen å ha både fönster å dörrar stängda. så får vi se hur glad han blir när han vaknar å ja ligger sjuk i sängen för ja har andats in för mycke koldioxid....

okej nu överdriver man lite, men ja e så jävla förbannad.
önskar någon kunde komma å ta mej härifrån...snälla kan någon som läser detta komma å hämta mej med sin bil, moped...eller ja rent av cykel innan ja begår mord eller misshandel på en man på 60+.......

hoppas din morgon var bättre än min...

orkar man mer?

varför skulle de bli så här?
kunde de inte bara flyta på? varför ska allt vara så helvetes svårt?!

som ni kanske anar så mår man inte i tipp i topp...
fick reda på för några dagar sen att man inte för något bidrag från socialen...bara för att man var för sen me att skriva in sig hos arbetsförmedlingen...med en dag..
så nu har man två hyror på 4k som hänger över mig...en elräkning på ca 1k, sen en skuld till hyresvärden på ca 2k...sen 5k som man e skyldig csn....
sen till råga på allt... får man höra från föräldrarna att dom vill skicka mig till psykolog...smart plan...med tanke på att den senaste psykologen mer eller mindre sa att allt e mitt fel att de blev som de blev...

önskar ja kunde ta en båt, en bil ett tåg...vad som helst och bara försvinna...försvinna långt bort från allt. långt bort från kronofogden, långt bort från föräldrar som tycker att man mer eller mindre är värdelös..och långt bort från människor som man sårar bara genom att andas

hade en hyfsad helg...killen som ja gillar, han var på besök. de var jätte härligt..han kramade om mig och de kändes som om allt bara försvann...önskar ja kunde stanna kvar i den stunden. och bara vara
men nej då, föräldrarna ska ropa på en och göra si å så... ville skrika åt dom att dra åt helvete eller bara springa från huset å ta honom med mig.
sen samtidigt, skickar exet sms...vissa av dom gjorde mig rent utav arg....medans vissa var så sorgliga att jag ville släppa allt och springa till honom för att trösta honom och de e då ja mins att ja kan inte göra de längre. han är inte min pojkvän längre, han sumpade chansen då han inte visade mig någon uppmärksamhet under nästan 3 veckor...om inte mer.
han kramar kändes fram tvingade och jag kände mig allmänt i vägen...

men nu, när de finns en potentiell motståndare, då blir han som värsta påfågeln och försöker på alla sätt han kan fånga mitt intresse. och ja har märkt att mitt intresse inte var långt borta...och ja skäms över de...
ja har gett bort mitt hjärta till två....och om ja ska vara ärlig så vill ja inte ha tillbaka de...

så nu sitter man här, ensam...övergiven
ja vill inte förlora dom....men ja vet att ja kommer göra de
antingen han som känns som någon som är ämnad för mig, men som verkligen förtjänar något bättre
eller så han som kan såra mig så djupt att ja kan gråta mig till sömns men som lika snabbt tröstar om mig och lyfta mig högt över molnen
eller i värsta fall...dom båda
nog för att dom båda skulle ha de så mycke bättre utan mig

orkar ja välja? lr ska ja låta mina och deras känslor rinna ut i sanden, lr ska ja bara försvinna?...

kärlek och sorger...

Kärlek...va är kärlek? Är det tillfället då man känner fjärilar i magen, eller då man känner sig hög på ett lyckorus bara man tänker på personens leende? Eller är kärlek ett namn för att vagga in en i falsk säkerhet när den river upp sår i hjärtat på en som ändas den man älskar kan sy igen.

I mina ögon kan kärlek vara den underbaraste känslan till den djupaste smärta.

vet nu att mina känslor för killen som ja gillar är besvarade, och de med besked *ler drömskt* han har till och med nämnt ordet frieri, men jag vet inte...känns lite för snabbt *rodnar*
men nu är de så att ödet har satt en rolig twist på de hela...han ska åka iväg i 3 år i studier och till råga på till Australien!!....om ja kunde göra mig liten så skulle jag krypa ner i hans ficka och följa med honom.
sen kan ja inte låta bli att vara orlig att någon ska stjäla honom från mig....och jo, jag litar på honom men inte på flickorna runt honom...funderar lite smått på att kolla om dom har en konst linje på den skolan ^-^

samtidigt som mitt liv inte kan se mer underbart...så måste solen gå i moln...
har fått veta nu att mitt ex vill ha mig tillbaka...han säger att han inte kan leva utan mig....om han hade sagt allt de här dagarna efter vi hade gjort slut, så hade ja tagit tillbaka honom på ett ögonblick...men nu....nu känns de bara jobbigt...ja känner mig kluven då ja inte gillar att såra folk, och nu hamnar ja i ett läge där någon blir sårad...
och jag vill inte välja...skulle jag vara en jätte hemsk person om jag valde han som ska studera i australien och vänder mitt ex ryggen?
och skulle jag vara en idiot som gick tillbak till exet som fick mig att känna som en kk...och inget mer...

önskar livet kunde var enkelt...men då skulle de inte vara roligt längre...skulle någon annan ha sagt.
men för engångs skull så skulle ja vilja ha ett tecken på hur jag ska gå...men de ska jag tydligen inte få då jag inte tror på något som kan ge tecken --_--..

förhoppningsvist så ordnar de sej..
ha de bra

SADISTER!!

ja idag har man varit hos socialen...va ju kul...not
först ska man hitta alla saker som man ska ha me sej...slutar me att man hyperventilerar och brister sen ut i gråt...

sen skulle man hitta till socialen....var ju lättare sagt än gjort...blev försenad me en kvart för att sen höra att ja inte kommer få några pengar för ja e inte inskriven hos arbetsförmedlingen och inte heller får ja nå pengar för min skuld hos csn.....bläääääääääää
så nu blir de till att fixa å dona å ha mej...*suck*....

nåja fick åtminståne reda på igår att ja kom in på skolan igen ^^ (yay) ska bo på skolan ^^
och då kan man ha lite olika personer på besök ^^

just ja, min kille å ja har seppat...vi ska försöka få lite kontroll på våra liv...får se hur de går...
han ska komma hit i veckan å hjälpa mej packa å ha sej

tog igår å drack gammal sprit...typ 5-6 år gammalt ^^;
smaka inge gott, men full blir man...för full ^^; så de gör man inte igen...så nu mår ja illa...inge kul...

nä nu ska ja fixa något å äta...kikar kanske in senare

...snälla...

ja då var man tillbaka hos päronen igen...ja orkar knappt ens lyssna på dom när dom gnäller och har sej över hur ja lever mitt liv...just nu önskar ja att ja aldrig tog å flyttade in i en lägenhet...och när ja tänker efter...så var de knappt min ide att ja å min pojkvän skulle flytta ihop.
de skulle ha varit lättare om vi hade haft två skilda lägenheter, eller boende på skolan och sen att vi handlar tillsammans. men istället blev de att direkt flytta från föräldrarna och ihop...och självklart var de tvunget å vara i en dyr lägenhet...så pass dyr att man knappt har råd med mat..

nu är mitt liv i en enda stor röra..jag har räkningar som är upp i halsen på mig. har två böcker som ja har fått räkningar på..och snart hamnar ja hos kronofogden..och ja vet inte om ja ska behålla böckerna eller om ja ska lämna in dom...
sen har ja en räkning från hyresvärden om elen..för de visade sig att han betala hyran för våran lägenhet så nu ska vi betala 2k+ till honom...

allt känns bara så mycke just nu...

sen blir de inte bättre av att ja inte kan sluta tänka på en viss kille...varje sekund som går så tänker jag och fantiserar ja om honom...och de e inge bra...ja måste förtränga kännslorna, jag har ju en pojkvän...även om han inte är den mest perfekta så är han min pojkvän...
och de här kille han e bara en välldigt...välldigt nära vän...eller hur? jamenar de skulle inte gå å bli ihop med honom, jamenar han är intreserad i en annan tjej..och dessutom han e yngre än mej...okej, ålder har inget me ett förhållande å göra...men ändå..

åh guuuuuuuuuuud ja behöver hjälp...

Tidig morgon..

jaha då har man klivit upp vid halv nio... skulle ringa till socialen men råka glömma bort tiden när ja satt vid datorn ^^;

min pojkvän och ja har bråkat igen, och när ja säger bråka så menar ja inte sitter å vrålar på varandra utan fullskalig brottning.
fick två nya blåmärken på höger arm...
man börjar undra, borde man fortsätta vara ihop. eller ska man vänta tills någon har slagit ihjäl den andre?
låt oss hoppas de inte går så långt.

en vän till mej tycker att ja ska lämna honom...han anser att ja borde hitta någon som behandlar mej me respekt.
och jag var direkt till att försvara min pojkvän...nu när ja tänker efter så är ja lite konstig.
visst ja skulle inte tacka nej till en kille som behandlar mej med respekt, men skulle de inte bli lite trist i längden? fast va vet ja, har varit ihop me min kille sen snart 4 år tillbaka. och ja han e min första pojkvän.
men pojkvän...kan ja kalla honom för de? har jag såna känslor för honom?
ja menar...ja gick å blev förtjust i en av hans bästa kompisar, och nu kan ja inte få en annan kille ur huvudet, vill inte säga vem för vem vet, de hela kanske blåser över. och dessutom så e han intresserad i en annan...tror ja.

ja har försökt hitta jobb under dom senaste dagarna, men de hela resulterade i den ultimata depressionen. varför, måste alla jobb kräva körkort? varför kan ja inte hitta ett jobb som kan sponsra till en körkort?...känns så idiotiskt..på någon nivå.
och ja håller på att bli galen på arbetsförmedlingens platsbank...ja kryssar i "utan krav på erfarenhet" och så får ja upp "sjuksköterska"....behöver man inte erfarenhet till de?! om de e så att man inte behöver de, så åker ja aldrig mer in på sjukhuset *ryser*

har varit hos mina föräldrar under en tid...åkte därifrån i söndas...farsan å ja lyckades hålla oss från att bråka fram till fredan...så då var nästan hela den fredan var förstörd..
och jag förstår inte, varför får inte ja sova tills ja vaknar? jamenar ja har sommarlov. låt mej sova.

nä nu ska ja ta en tupplur
bye bye

22

hej alla ni få som läser i min blogg

ja va ska man säga? allt flyter väll på, blev 22 i fredas å en av mina yngsta kusiner tog studenten. WOHO!! *applåder*

hade en liten fest den 5/6 och tog å firade mej å en annan kusin. vi lyckades få me en klasskamrat till min kusin å hans lillebror.
vi hade skit skoj, tror nog inte ja har skrattat så mycke på så länge.

men de blev ju lite problem för dom sen när den enes morsa e så överbeskyddande att hon jagar iväg mygg me en bazoka...lr ja...ni förstår nog va ja menar.
sååå dom bestämde sej för att klippa av navelsträngen å sova över utan hennes tillåtelse efter som hon tyckte att dom skulle åka tillbaka hem kl 1 på natten...smart morsa *tumme upp*
så sen dan efter så blev de lite bråk från hennes sida å man kunde klart å tydligt höra hur en av hennes annledningar till att han inte fick sova över var ; "du kan bli förälskad"

tja ja vet inte hur de e me er men för min del så tycker ja inte är något farligt.

nåja, jag e glad att han gjorde som han gjorde. e riktigt stolt över honom faktiskt. ja menar han e ju trots allt 22, ja tror han klarar sej sj.

just ja firade att skolan sluta me några polare. gjorde min första veva på krogen, hade skiiiiiiiit skojj. men ja tar å pratar om de i ett annat inlägg. nog för att de känns lite dumt å dra upp gammla saker...men va e de ja har gjort hitills :P

nåååja.
har spenderat större del av tiden hemma hos mina föräldrar. försökt ta de lugnt men de e inte så lätt när man vet att man har en lägenhet i tidaholm som väntar på att man ska städa ur den..
få se sen var man bor...i en låda i skogen kanske

imorgon ska ja upp vi nio å prata me socialen för att få pengar å betala lägenheten. undra om man kan få extra pengar så man kan betala csn *funderar*....hmmm...aja får se om man tar upp de

och för er som undrar, nej ja har inte berättat för morsan å farsan att ja hoppa av skolan å att ja e skylldig csn pengar..vill inte höra hur dålig ja e från dom...ja vet de så bra sj..

nåja. nu kan ja inte komma på mer å skriva kanske kikar in lite senare idag å vräker ur mej mer om min da när ja vet mer om den :P

ha de gött å bränn er inte i solen
bye bye

sen natt igen...

Ja då var de ännu en sen natt...knäna värker, huvudet dunkar i takt med Daft punk, och jag mår allmänt gräsligt.
Och jag förstår inte, men jag känner ett ofantligt sug efter en cigg å en storstark...

Den här dan har varit rätt så bra ändå. Ställde larm kl 11...somna om vakna kl 14.39. var tänkt jag skulle fira min "morfar", inte för att han är min riktiga morfar och jag lär aldrig kunna se honom som de, men ja sket i det... kände att jag inte hade ork.
Skyllde på mensen...nog för att den är så gått som över.

För att vara ärlig, så klarar jag inte av att träffa honom. Han får mig hela tiden att känna mig utanför. alla i min familj kan tala eller förstå finska...och den enda han talar är...*suck* finska...så man sitter där och hör hur dom pratar om något och har roligt, medan en själv varken fattar bu eller bä.
Alltid lika roligt... sen så vill morsan å farsan att jag ska hälsa på honom, jag säger goddag och sen går jag...de är min och min morfars konversation...

Satte mig å dega framför datorn, snacka med några vänner. tog sen och plockade undan lite skräp. nog för att de finns mycket som behöver fixas.
Ringde sen en polare å flumma me honom...saknar mina vänner uppe i Norrbotten...måste ta och fixa så man åker upp och hälsar på dom nära å kära där uppe.
han sa att han skulle ta och ringa imorgon...får se hur de blir.

Försökte få tag på min pojkvän, men han tyckte tydligen inte att man ska svara när ens flickvän, sen snart fyra år tillbaka, ringer.
Han är ganska osmidig av sig, han har sagt ett flertal gånger att han ska ringa..men han göra de så gått som aldrig...eller så ringer han vid 21, så man hinner prata med honom i några timmar.
Nog för att jag inte vet om de är så mycke prat, får fråga honom vad han gör, lyssna när han diskuterar saker med sin familj, för att han sen sitter tyst och väntar på att jag ska börja prata. Börjar fundera om man ska skita i att prata med honom ett tag och se om han kan ta insijativ till att ringa eller prata på msn.
förstår ibland inte varför jag stannar kvar hos honom.

Vi hade ett litet uppehåll kring påsken, och en kille, som så smidigt är en av min killes polare, bjuder hem mig över påskhelgen.
Vi hade pratat ganska mycke på msn, och vi båda hade börjat tycka om varandra ganska ordentligt. Vi börja prata i telefon och jag kände att de kanske var så att jag igentligen skulle vara med honom istället, för han verkade verkligen bry sig om mig.
Vi sa att vi älskade varandra, även om de kändes lite påtvingat från hans sida, men trots de lät jag honom hållas för jag trodde att jag verkligen kände så för honom.

När jag väl kom fram till honom, så var de som om någon satte igång en siren, inte mycke olik den som hörs vid bomb varningar, i huvudet på mig.
Och de enda ja kunde tänka var "Vad gör du? Är du dum i huvudet? Ska du kasta bort 3 år på en förälskelse?" Jag försökte hålla god min, han verkade inte upptäcka något och fortsatte vara gulligullig med mig.
Och jag förstår inte hur han lyckades...men de kändes som om man var som ett häftplåster, en liknelse kan finnas i hur en 3åring ropar "mamma mamma mamma mamma" hela tiden då dom vill något, och de utan att ens vara i samma rum som mig.
Dan innan jag ska åka hem igen, så känner jag att jag måste berätta för honom hur ja känner, då ja inte vill ljuga för honom. STORT MISSTAG.
Jag berättar för honom att jag är ledsen att jag inte kan vara en flicka han hoppades på att jag skulle vara. och att jag hoppas han kan fortsätta vara en vän, osv...
Dagen då jag ska åka hem, säger han bara "T-banan har du där borta du tar blåa linjen in till city och sen är de skyltat till tågstationen" och mer eller mindre kickar ut mig.
Jag som är där för första gången hittar inte ens till T-banan. Ringer då till min pojkvän och ber honom ringa sin morsa så hon kan köra mig till tågstationen.
Med nöd och näppe hinner jag med tåget, knappt har jag kommit in så börjar den rulla.
Några dagar senare pratar vi på msn och han säger att han inte kan förlåta mig och att han nog inte kan se mig som en vän längre.

Så jag sa rakt ut att jag inte förväntade mig att han skulle förlåta mig, för jag vet att de jag gjorde kunde tyckas grymt och kall hjärtat. Men att jag verkligen trodde att jag älskade honom och att jag inte visste att känslorna inte var annat än en tillfällig förälskelse. Sen om han tyckte att jag hade lekt med hans känslor så bad jag om förlåtelse. Men hur de än skulle gå, så skulle jag ändå älska honom som en vän.

Men nu efter ett tag så blir jag bara argare och argare på honom. För inte fan kan han sätta hela skulden på mig. Som sagt "de krävs två för tango"

Min pojkvän och jag diskuterade i några dagar och han sa att de var bättre att jag kom fram till hur ja känner nu när vi är pojkvän å flickvän, än om de hade varit under tiden när vi är gifta.
Han förlät mig, men jag vet inte om ja kan riktigt förlåta mig själv... får se hur de blir me de...

Nää nu orkar ja inte gnälla mer på mitt liv, ska se om man kan somna.
ha de

underbara helg

aaah...guuuud va skönt, helg..
ska bli skönt å komma bort från den tomma lägenheten...eller ja så tom den kan vara pga allt stök..
ska spendera helgen hos en av min kusiner, kommer bli som semester. behöver verkligen komma härifrån...finns inget överhuvudtaget att göra här..
*suck* men snart är man tillbaka här...varför kan de inte vara en lång helg...

tog och hoppa av skolan idag..kände att de är onödigt å vara inskriven där när man inte har varit där på ett bra tag.
fick en liten räkning idag från biblioteket...va ganska saftig räkning...men jag kan inte rå för att påminnelserna inte har kommit fram till mig..

nä nu måste jag ta hand om disken, kan inte låta den vara över helgen

var är min energi...

Jag förstår inte...var har min livsenergi tagit vägen?
Det är som om någon sitter och använder mig som ett batteri. Allt känns grått... jag bryr mig knappt om vad jag än gör.
Har undvikit att gå till skolan...har till och med förlorat csn-bidraget...men jag känner bara att jag inte klarar av att gå till skolan. Skäms så mycket över hur jag har hanterat detta skolår...skäms över hur jag hanterar min depression..

anledningen till att jag är så deprimerad, som jag tror, är för att jag inte känner att jag hör hemma... Har ganska nyligen flyttat från hemmet som jag har vuxit upp i. Hela familjen flytta, från farsan till hunden. Sen så flytta jag in med min pojkvän...och nu ska ja flytta igen... allt är så rörigt...
Hade alltid trott att när jag flytta hemifrån så skulle jag ändå ha en stadig grund som jag alltid kan komma tillbaka till...men nu har jag inte ens de. Annat än det stöd ja får från mina föräldrar och min storebror. Och jo jag får ett härligt stöd...men jag vågar inte riktigt berätta att jag mår så pass dåligt att jag funderar på att skära mig själv ibland, för jag vill inte göra personer som jag bryr mig om oroliga eller ledsna.

Genom att jag är så deprimerad som jag är, så har även min sömn påverkats. Kan knappt somna på nätterna och när jag väl somnar så kan jag vakna hundra gånger eller så sover jag så pass djupt att jag vaknar sent nästa dag. Sen direkt när jag vaknar så sköljer panik och skam över mig och jag kan inte gå ut ur lägenheten.

Känns verkligen konstigt att de första inlägget som ja gör...är så deprimerande..
Men förhoppningsvis kan ja skriva lite gladare inlägg längre fram.